Airhead

Titel; Airhead
Författare; Meg Cabot
Förlag; Rabén & Sjögren

AIRHEAD: Meg Cabot


Det är är första delen i serien om Emerson Watts. Em är en ganska vanlig, om än kanske ovanligt lite intresserad av mode och utseende, tjej. Hon föredrar dataspel tillsammans med bästa vännen (som hon också är hemligt förälskad i)

Lillasyster Frida däremot vet vad som gäller i modevärlden. Hon har stenkoll och tycker det är inte så lite pinsamt med Em, som klassas som en av töntarna av de riktigt populära tjejerna på skolan.

Trots att det kanske är en ganska lättläst bok, lite chick lit för ungdomar med alla de rätta ingredienserna, så känns upplägget väldigt tänkvärt. Det finns mycket att diskutera i boken. Etik och moral, organdonationer, utseendefixering och modeindustrins hela lockelse för barn och unga . Bland annat.

Em går under högljudda protester tillsammans med bästa vännen och Frida (som förkläde) till ett stort shoppingcentra i staden för att lillasyster vill vara med på skivsignering av en av de allra hetaste artisterna inom sing/song writers. Till signeringen kommer också Nikki, varukedjans stora ungdomsprofil, som precis skrivit på kontrakt för firman på lång tid framöver.

När Em rusar fram för att rädda sin lillasyster då en vajer släpper i taket, får hon en stor platt tv över sig och tuppar av. När hon vaknar igen har det gått över en månad och hon förstår att någonting är fruktansvärt fel när hon inte känner igen sin egen kropp.

Det här är en lättläst bok, man svischar igenom sidorna och det kanske är bra att ha del två i närheten då man är klar med ettan. I alla fall jag är nyfiken på hur fortsättningen följer. Framförallt på Em’s misstankar om att hon är bevakad och avlyssnad av det stora företaget hon är anställd hos. Men också på hur hon ska klara av den stora omställning som det innebär att ha gått ifrån totalt befriad ifrån allt intresse för mode och smink till en ungdomsmodell som måste arbeta hårt för brödfödan och samtidigt ha koll på vad som gäller i en värld där hon känner sig totalt vilse.

Konsten att tala med en änkling

Titel; Konsten att tala med en änkling
Författare; Jonathan Tropper
Förlag; Gilla Böcker

KONSTEN ATT TALA MED EN ÄNKLING; Jonathan Tropper

En riktigt, riktigt bra bok! Jag njöt hela vägen. Otroligt bra flyt i språket, lagom sorgligt, lagom dysfunktionell familj i bakgrunden och en huvudperson som man verkligen vill veta mer om. Inte bara huvudpersonen förresten, utan fler av karaktärerna känns som personer som man (jag!) skulle vilja känna i verkligheten.

Undrans om det kommer fler översättningar? På det Jonathan Tropper har skrivit tidigare? Vad jag vet så är det här den första av hans romaner som översätts till svenska? Eller så får jag väl läsa dem på engelska, för läsa dem det ska jag.

Boken handlar om Doug som blivit änkling alldeles för tidigt i livet. Han är i trettio årsåldern och hans fru, Hailey, dog i en flygolycka när de bara varit gifta i två år. Doug sörjer och har gjort så i ett år. Han fungerar inte bra alls, han dricker för mycket, ältar sin sorg och tar helt enkelt inte alls hand om sig själv.

Han är otrevlig mot sin familj och inte alls tillmötesgående gentemot Russ, Hailyes tonårsson som bodde hos Doug och Hailey medan hon levde. Efter mammans död flyttade Russ hem till sin pappa och dennes nya fru och deras gemensamma barn. Detta är ett arrangemang som ingen av de inblandade är speciellt lycklig över. Russ vill mycket hellre flytta tillbaka till Doug, men Doug vill inte ta det ansvaret, samtidigt som han påpekar att han är ju faktiskt inte alls Russ pappa. De är ju inte ens släkt.

Under den likgiltiga fasaden gentemot Russ så anar man redan tidigt att Doug egentligen bryr sig mycket mer än vad han vill och vågar erkänna.

Hur som helst så har det gått ett år sedan dödsfallet och Dougs familj, framförallt hans tvillingsyster och Russ, tycker det är på tiden att han rycker upp sig. Inte slutar sörja, men kanske vänder blicken lite utåt, uppåt och inte enbart inåt, nedåt.

Grejen är att Doug vet att det kommer att vända, förr eller senare. Han vet att han till slut kommer att hitta ut ur sin bubbla, börja umgås med folk igen, skaffa sig ett nytt liv, kanske till och med finna en ny kärlek. Men, han är inte där ännu. Han vill bli lämnad ifred en stund till. Det här att han faktiskt är medveten om hur han är, varför han gör som han gör och att han faktiskt inser att saker och ting kommer att förändras framkommer i de krönikor han skriver för sin försörjning.

Som sagt; en väldigt bra bok med ett starkt driv hela vägen som jag redan har tvingat på flera personer i min omgivning!

Synvilla

SYNVILLA; Karina Berg Johansson


Klassen ska snart sluta nian och är på väg till Gotland på en sista gemensam klassresa. Samuel är med ombord med sin kniv omsorgsfullt gömd i fickan. Hans plan är att åka med till Gotland, men att inte vara med tillbaka när färjan lägger till.

Samuel har alltid känt att han inte riktigt passar in. Han har alltid känt sig udda, utanför och annorlunda. Även som riktigt liten när mamman, som nu är död, levde ville han inte ha särskilt mycket med andra människor att göra. Till mammans bestörtning så klart. De flesta föräldrar vill nog att deras barn inte ska befinna sig särskilt långt utanför normen för hur man ska vara. Lite speciell är bra, men inte för mycket!

Även om Samuel alltid är ensam har han full koll på sina klasskompisar. Eller det tror han att han har i alla fall. Kanske är saker och ting inte alltid riktigt som han tror. Kanske det är en synvilla.

Med på resan är också Emelie, Samuels stora och enda kärlek, och hennes pojkvän Lukas. Det är svårt för Samuel att tycka illa om Lukas. Hur gärna han än vill så går det inte riktigt. Nicholas däremot, där har Samuel inga problem alls med sitt hat. Nicholas som alltid är mycket noga med att hålla med lärarna och andra vuxna, men så snart de vänder ryggen till blir till någon helt annan.

En vuxen som verkar vara på väg att se igenom Nicholas är Ika, Emelies mamma, som är med på resan som förälder. Hon kan inte riktigt sätta fingret på det, men någonting stör henne. Likadant som det stör henne att lärarna verkar ha gett upp hoppet om Samuel. I deras ögon är han helt enkelt ett hopplöst fall, ingen man ska ägna en massa energi åt. Han var konstig redan innan mamman dog, menar de. Till och med hans egen mamma tyckte han var konstig. Nä, man får vara glad så länge han inte hittar på något riktigt idiotiskt under resan.

Jag blir väldigt nyfiken på flera av personerna i den här boken, och hade velat få veta mer. Samuel så klart, men också till exempel Ika och Emelie. Vad är det som har hänt, som gjort att de har så svårt att förlåta varandra? Är det så enkelt som att Ika tar så mycket plats bara genom att vara som hon är att hon inte märker att Emelie finns? Många av karaktärerna skulle kunna utvecklas mycket mer, men då skulle det så klart bli en mycket längre roman!

Jag tycker om den här boken. Den är ganska lågmäld även om den tar upp fruktansvärt jobbiga saker. Den är sorglig, och slutet tror jag man kan tycka väldigt olika om. Det ska bli spännande att se om författaren kommer ut med fler böcker.

Önskar jag skrivit den själv...

HIMLEN BÖRJAR HÄR; Jandy Nelson

Ytterligare en bok som jag önskar jag skrivit själv. Jag har inte hunnit så jättelångt, men åh vad jag gillar! Underbart språk, påminner lite om OM JAG STANNAR av Gayle Forman,  som ju också är en favorit. Men när jag tänker efter så kanske det mest har med musikreferenserna att göra.

Det här är en debutroman, författaren har tidigare skrivit poesi, och jag hoppas verkligen det kommer fler romaner.

Ta bara en sådan sak som den engelska titeln; The sky is Everywhere. Mmmm, underbart. Himlen börjar här är också fint, men inte lika klockrent.

Återkommer när jag läst färdigt.

Hittebarnet

HITTEBARNET; Katerina Janouch


Det här är den tredje boken om barnmorskan Cecilia Lund, och även om jag inte blev helt fast av de tidigare delarna ville jag gärna läsa även denna. Någonting är det som lockar. På ett sätt så tycker jag Cecilia är lite för präktig och duktig och urtypen av gå-in-i-väggen-mamma.Hon ska klara av allt med arbete, barn och hem på egen hand, samtidigt som hon ska vårda sitt äktenskap, själv må bra och känna sig fin…

I denna del är hon dessutom gravid med sitt femte (!) barn, och håller på att återhämta sig från överfallet i bok två. Cecilias motstridiga känslor gällande det här nya lilla barnet beskrivs på ett, tycker jag, jättefint sätt. Självklart är hon glad över barnet, men samtidigt finns massor av tvivel. Konstigt vore det ju annars, med en relation som håller på att lappas ihop efter en otrohetsaffär, fyra barn sedan tidigare och ett krävande arbete. Som Katerina Janouch beskriver det hela så är det OK att tveka, OK att inte vara hundra procent lycklig över en graviditet.

Det finns en klang i Katerina Janouchs språk som tilltalat mig. Det driver fram utan att skynda, och det känns helt naturligt. Lite grand blir det samma känsla som när jag blir glad av ungdomsböcker med språk som inte känns konstruerat, så känns det här trivsamt. Hon håller sig på något vis inom ramarna för ”präktigt” utan att det blir trist och töntigt. Sensuellt är ett ord som kommer för mig?

Berättelsen flyter på bra, mycket relationer och lite spänning på det, precis som i de tidigare böckerna om Cecilia Lund. Jag stör mig lite på John, den äkta mannen, som svängt om så fullständigt och dessutom blir överlycklig över det här nya lilla livet. Nu ska det delas på allt arbete hemma, med barn, städning och tvätt. Plötsligt är det han som är drivande när det gäller att åka och storhandla och skriva matlistor för veckan. Känns lite sådär. Förändringen gick lite väl fort.

Sedan har jag lite svårt för slutet. Jag vill inte avslöja för mycket, men tycker nog att vissa av trådarna som knyts ihop känns lite väl långsökta. Berättelsen hade nog mått bra av att skippa något av spåren. Men, som med så mycket annat; Jag förmodar att det kommer ytterligare en bok, och då kommer jag att läsa även den!

Jag kan bara hålla med Lisa Bjärbo...

(författaren till DET ÄR SÅ LOGISKT ALLA FATTAR UTOM DU)...som skriver att ”…och här ligger jag och lipar” om Jägerfelds andra ungdomsroman. Jag grät så det skvalade, framförallt på slutet. Men jag skrattade också. Många gånger.

HÄR LIGGER JAG OCH BLÖDER; Jenny Jägerfeld
Under en skulpturlektion (hon har fått dispens och ska istället för att göra en skulptur fixa till en hylla) råkar Maja såga av sig toppen på sin ena tumme. Läraren får naturligtvis panik, Maja själv svimmar och det blir blodigt och kaotiskt. Väl på sjukhuset när Maja är omplåstrad och sitter och väntar på sin pappa, som för övrigt utbrister ”Vad har du på dig” det första han gör, så tar pappan när han anländer läraren åt sidan och undrar oroligt; Du tror väl inte hon gjorde det med flit?

Det gjorde hon nu inte, men det tar ett tag att övertyga pappan om detta. De ringer naturligtvis också till Majas mamma för att meddela vad som hänt, men hon hör aldrig av sig tillbaka. Mamman bor i Norrköping och Maja brukar tillbringa varannan helg där tillsammans med sin mamma. Annars bor hon i Stockholm med pappan.

När helgen kommer, utan att de har hört ett ord ifrån mamman, så packar Maja sin väska och sätter sig på tåget. Väl framme tycker hon det är märkligt att mamman inte står där på perrongen och väntar, som hon brukar göra. Hon ringer igen, men får fortfarande inget svar. Hon tar spårvagnen hem till sin mamma, låser upp ytterdörren och går in. Det är ingen där och det ligger heller ingen lapp som mamman har skrivit för att berätta var hon är och varför hon inte hört av sig.

Maja bestämmer sig för att avvakta. Hon kontaktar inte pappan för att meddela honom om att mamman är försvunnen. Antagligen för att hon känner på sig att han skulle kritisera mamman och det vill hon inte. Majas mamma är lite speciell. Hon har ett enormt kontrollbehov, mycket fasta rutiner och hon läser konstant. Hon läser verkligen hela tiden.

Medan hon väntar på att mamman ska höra av sig sitter Maja ute på verandan, och råkar få två stora träflisor i ena foten. Det blir så illa att hon faktiskt måste få hjälp med att plocka ut dem. Hon hittar ingen pincett i badrumsskåpet, och haltar därför iväg till ena grannen.

Där visar det sig vara full fest och ingen märker när hon tar sig in i huset förrän hon är mitt ibland alla människor. Hon får hjälp av en kille som påstår att han heter Justin Case (en blinkning till Meg Rosoff?). Justin får ut stickan, men Maja blir kvar i alla fall.

Även efter det att hon är tillbaka hos pappan så dröjer det bra länge innan hon faktiskt talar om att mamman är borta. Anledningen till att hon känner att hon faktiskt måste säga något är att när hon går igenom mammans (och pappans för den delen, han får varken ha mejl eller facebook lösenord i fred…) mejl så ser hon ett som skulle ha gått i väg till Majas pappa där mamman förklarar att hon inte kan ta emot Maja just den helgen. Maja ser att mejlet inte gått iväg pga av en felaktig bokstav i namnet. Detta gör henne nervös. Hennes mamma skriver absolut inte fel i några adressfält.

Det är inte bara den avsågade tummen och mammans försvinnande som komplicerar Majas tillvaro. Pappans relation till en kvinna som Maja definitivt inte tycker passar, och hennes egen relation till ’Justin’ underlättar inte precis. Men, det är trots allt Majas relation till sin mamma som genomsyrar allt. Det är ett kaotiskt förhållande och lite pö om pö får man reda på händelser under uppväxten som gör att man som läsare förstår att allt inte står riktigt till. Vad som är så skickligt är att vissa av dessa händelser är sådant som Maja plötsligt kommer att tänka på, saker som hon har haft djupt inom sig och inte tillåtit sig själv att tänka på under många år. Så som läsare får man reda på dem samtidigt som de för första gången på länge dyker upp i Majas huvud.

Jag tycker mycket om Maja, och för den delen flera andra personer i den här boken också. Lite likheter med Bella i Twilight, i form av de bådas benägenhet att slå sig och råka ut för olyckor, kan anas! Man både skrattar och gråter. Några riktigt bra onliners finns med och språket är fräscht med vassa formuleringar. Som läsare dras man med i denna otroligt angelägna berättelse från första stund. Och det som man alltid oroar sig för när det gäller ungdomsböcker, att språket ska kännas tillrättalagt och konstruerat, den tanken kommer inte ens i närheten av mitt huvud under läsningen av Här ligger jag och blöder.

Den femte mannen

DEN FEMTE MANNEN; Petter Lidbeck

Jag har inte läst alla delarna i Petter Lidbecks serie 3 tjejer, men jag har läst några stycken. Av de jag har läst så tycker jag nog mest om den här senaste, Den femte mannen.

Det är inga större skillnader om man jämför med de andra delarna, inga direkta överraskningar. Det är fortfarande Pella, Siri och Tyra det handlar om. Siri är fortfarande yrvädret, den rättframma. Hon som gör först och tänker sedan. Tyra är den som, i alla fall försöker, hålla tillbaka sin tvillingsyster så gott det går, och Pella hamnar någonstans mitt i mellan tvillingarna.

Vad som är lite läskigare i den här boken, tycker jag, är att Pellas lillebror Niels råkar illa ut. Niels är det barn Pellas pappa har tillsammans med sin nya fru, Lone, som är dansk.

Det är när Pella passar Niels som han försvinner. Han blir kidnappad och det dröjer inte länge förrän de blir kontaktade av kidnapparna. Lones familj har löjligt mycket pengar, och det är en del av dessa pengar kidnapparna är ute efter.

Det är en klurig berättelse, och tjejerna lyckas med gemensamma ansträngningar lösa det hela, även om det är på håret. Jag vet några som bara går i trean som läser den här serien, men den här tror jag man ska läsa när man går i kanske femman, sexan eller sjuan. Det är rätt så många trådar att hålla reda på.

Jag ser fram emot att få läsa nästa del i serien!

Hej vacker

HEJ VACKER; Ann-Helen Laestadius

Jag tyckte nog ännu mer om HEJ VACKER än SMS FRÅN SOPPERO, som ju är den första boken om Agnes.

För det första så älskar jag titeln! Så fint!

I tvåan så ska Agnes tillbringa sex veckor i samebyn Soppero, hos sin mormor och morfar. Agnes ser mycket fram emot sommaren. Inte bara för att hon ska få tillbringa en längre tid med mormor, morfar och andra släktingar utan för att hon ska få bo i samma by som Henrik. Samekillen hon träffade lite kort förra gången hon var på besök.

Sedan dess har de båda haft tät SMS och chatt kontakt, och nu ska de äntligen få träffas igen. Nu blir allt inte så där perfekt som Agnes har hoppats på. Redan första kvällen så blir hon kallad Stockholmaren på fotbollsplan, och det beskriver ganska väl hur en del av byborna ser på Agnes.

Redan innan har Agnes kännt sig kluven mellan Solna och Soppero. Hon känner att hon inte riktigt hör hemma någonstans. När hon är i Soppero känner hon sig utanför eftersom hon inte lärt sig samiska, och inte kan så mycket om Samiska traditioner. När hon är hemma i Solna känner hon sig också lite annorlunda i och med sitt Samiska ursprung.

Nu har Agnes börjat lära sig lite samiska på egen hand. Hon tycker inte hon får tillräckligt med hjälp av sin mamma. Mamman, som lämnade Soppero för Kiruna och sedan Solna. Hon som inte vill kännas vid sitt ursprung riktigt. Som tyckte det blev för tungt att bära under uppväxten.

När Agnes nu kommer till Soppero för att vara där under en länge tid så tar det inte många dagar innan Henrik börjar dra sig undan. Agnes blir ledsen och kan inte förstå vad det är som händer. Sedan får hon klart för sig att det är Henriks mamma som protesterar. Hon vill inte att Henrik ska ha någonting att göra med Agnes. Där finns en rädsla att Henrik ska lämna byn och samelivet bakom sig och flytta söderöver han också. Som Agnes mamma gjorde.

En händelse som knyter an lite till det magiska och gammal folktro, gör att Agnes mamma tar första bästa flyg upp till byn för att stötta Agnes.

Mycket av problematiken i HEJ VACKER är ju lite speciell i och med att det hela utspelar sig i norra Sverige, i en liten sameby. Inte så många av oss har ju varit så långt norr ut. Inte jag i alla fall, även om jag gärna skulle vilja komma dit någon gång i livet. Men, om man bortser från det geografiska läget så är det vanliga tonårsproblem som Agnes brottas med. Att inte känna sig riktigt hemma någonstans, vara rädd för att inte passa in, första kärleken etc. Kul att läsa en bok i lite udda miljö.

Efter vad jag kan förstå så ska det komma en fortsättning, och den ser jag mycket fram emot att läsa. Jag vill väldigt gärna veta hur det ska gå för Agnes, Henrik och de andra.

Ursäkta att man vill bli lite älskad, och tack till Alfabeta!

Tack till Alfabeta förlag för recensionsexemplar av Johanna Thydells ’Ursäkta att man vill bli lite älskad’.

URSÄKTA ATT MAN VILL BLI LITE ÄLSKAD; Johanna Thydell

Här är en klockren favorit bland höstens böcker. Jag bara satt och njöt när jag läste Johanna Thydells tredje bok. Så skickligt! Fantastiskt språk, jag satt inte och skruvade på mig som man ibland kan göra när språket känns krystat och tillrättalagt i böcker som kanske i första hand riktar sig till ungdomar, eller unga vuxna.

Nora Johansson är 17 år, och tycker livet är lite krångligt. Hon har egentligen inga jätteproblem. Trevlig familj, inga ätstörningar, inte mobbad eller deprimerad. Men, enligt Nora själv är hon lite för lång, lite för tjock, inte tillräckligt bra i skolan, inte tillräckligt attraktiv när det gäller killar. Till skillnad då, ifrån Lisa Lind. Bästa kompisen sedan lång tid tillbaka. Lisa är snygg och väldigt framgångsrik på pojkvänsfronten. En annan bästa kompis är Jossan. Trygga, snälla och omtänksamma Jossan. De här tre håller ihop i vått och torrt. Stöter och blöter sina problem. Peppar varandra, tröstar varandra och skrattar med varandra.

Ända tills en dag, efter en fest, när Lisa stannar hemma ifrån skolan utan att meddela varför. Hon svarar inte på sms eller när Nora ringer, och Nora anar att någonting är fel men kan inte för sitt liv komma på vad det kan vara. Eller? Kanske hon faktiskt kan ana? Här tycker jag att det blir riktigt bra. När man här och där i texten får lite hintar om att man som läsare kanske inte fått riktigt all information tidigare, av Nora, som berättar.

Kärlek är något som Nora tycker är lite besvärligt också. Viktor Persson t ex. Som beter sig som ….ja, inte som man ska i alla fall. Honom kan Nora inte sluta tänka på. Trots att hon blir dumpad i sista minuten. Två gånger om. Sedan så är det Stoffe. Fina, fina Stoffe som egentligen är Noras brorsas kompis. Som hon plötsligt träffar på en dag. Stoffe har bott i London och är nu tillbaka hemma igen. Plötsligt är Nora inte längre kompisens lillsyrra som hänger sig på och vill vara med. Hon har blivit 17 år! Stoffe är ju egentligen den perfekta killen. Lite äldre, världsvan, snygg och dessutom snäll och omtyckt av föräldrarna. Så, då är det väl bara att bli kär, eller?

En annan sak som jag har stött på i några olika ungdomsböcker det sista, som jag tycker är så mysigt, är det här med schysta äldre brorsor. Det är så härligt att läsa om äldre bröder som är snälla mot sina småsyrror! Så genomsympatiskt! Mer sånt vill jag läsa om.

Som ni redan har förstått så tycker jag mycket om den här boken, och är nog rätt så säker på att den kommer att lånas ut mycket här på Båtsman, så skynda, skynda att reservera!

Åh, nu höll jag på att glömma...Här och var i boken så får man som läsare sig till livs 'Noriska ordspråk'. Helt fantastiska! Några exempel; Skrattar bäst som skrattar snyggast, Alla goda ting är någon annans, Det som inte får hända händer alltid. Underbart!

Tvillingsjälar

TVILLINGSJÄLAR; Jacquelin Wilson

Jacquelin Wilson har en enorm förmåga att skildra utsatta barn och ungdomar på ett sätt som gör att det hela känns helt äkta. Ofta är karaktärerna, även om de kanske är lite udda och utanför, starka personer som klarar av att hantera sin situation. De finner vägar ut ur problemen.

Tvillingsjälar handlar om två tjejer, Jewel och India. Två vid första anblicken ganska olika tjejer. India bor i ett fint villaområde med välbärgade, välutbildade föräldrar med välbetalda arbeten. Indias största problem är egentligen att föräldrarna har problem i sin relation, och att mamman (som driver ett modeföretag som designar barn och ungdomskläder) gärna vill ha in India en mall som inte alls stämmer överens med vem hon egentligen är. Vare sig invändigt eller utvändigt.

India gillar att läsa, och hennes stora hjältinna är Anne Frank. Hon skriver själv dagbok, och berättelsen om Anne Frank löper som en röd tråd genom boken.

Jewel bor med sin mamma, hennes nya man och småsyskon. Mannen är våldsam och har riktat sina aggressioner mot Jewel. En dag går han för långt, Jewel hamnar på sjukhus, och efter den händelsen tar mormodern över. Jewel får flytta hem till henne och hon tänker med alla medel försöka få vårdnaden om sitt barnbarn. Jewel trivs hos mormodern, där också en ung moster (som blev mamma väldigt tidigt) och hennes lilla barn bor, men hon är hela tiden orolig att mamman och hennes man ska komma och hämta tillbaka henne.

Så en dag så korsas Jewel’s och India’s vägar och de blir kompisar. Båda känner en viss förtjusning och nyfikenhet inför den andras hem och tillvaro, eftersom de skiljer sig så åt. Men istället för att sära på dem för detta istället dem närmre varandra. Båda två har verkligen varit i behov av en riktig vän, och nu har de funnit en.

Men, lyckan blir kortvarig. Jewel’s värsta farhågor besannas och en dag står mamman och hennes man på tröskeln och vill ta med henne hem igen. Jewel rymmer sin väg med hjälp av India, och lyckas hålla sig borta en tid, tills mormodern fattar misstankar.

En riktigt fin bok är det här, tycker jag. Jag tycker om det mesta av det jag har läst av Jacquelin Wilson, men den här tillhör nog favoriterna.

Döden i dina ögon

DÖDEN I DINA ÖGON; Rachel Ward

Jem är 15 år och bor i London. Hon har blivit runtflyttad till en mängd olika fosterhem sedan hennes mamma dog när hon var 7 år. Hon har, så länge hon kan minnas, sett siffror som surrar runt alla människors ansikten. Efter det att hennes mamma dog började hon så sakta förstå att det är personens dödsdag hon ser.

Denna gåva, eller förbannelse kanske man ska säga, gör att Jem har svårt att vistas med andra människor. Hon drar sig undan, vill vara ifred. Mycket skolk gör att hon kommer efter i skolan och eftersom hon anses lite udda är hon ett perfekt offer för dem som vill ha någon att hacka på.

Nere vid floden träffar hon Spider, en kille med ännu värre problem än Jem när det gäller skola och den sociala biten. Spider bor med sin mormor, som är hans stora trygghet i livet. Jem lägger märke till att Spiders dödsdatum inte ligger särskilt långt fram i tiden. Hon tar för givet att det har någonting med hans så kallade vänner att göra. Att han ska råka illa ut när han levererar narkotika.

Jem och Spider tyr sig till varandra och efter en våldsam händelse i skolan blir de avstängda i väntan på utredning. De bestämmer sig för att ta sig en heldag på stan och beger sig in till centrala London och hamnar efter ett tag vid det nya hjulet London Eye. Plötsligt ser Jem att alla människor runt omkring dem har samma siffror, dagens datum. Hon blir rädd och drar Spider med sig därifrån. En stund senare sprängs London Eye och många människor dör. Eftersom Jem och Spider blir sedda springandes ifrån platsen strax innan explosionen blir de efterlysta, i tron att de hade någonting med attentatet att göra.

De flyr med hjälp av stulna bilar och stulna pengar, men märker snart att situationen blir ohållbar.

Jag gillade den här boken väldigt mycket och hoppas att Rachel Ward kommer att skriva mer (det här är hennes första bok). Personerna känns verkliga och trots det övernaturliga i att Jem kan se siffror hos alla människor hon möter är detta ingenting som stör. Lite grand undrar jag om det kommer att komma en uppföljare. Slutet bäddar lite för det tycker jag. Vi får se.

Sommaren jag blev vacker

SOMMAREN JAG BLEV VACKER; Jenny Han

Det här är första boken i en trilogi, och jag kommer absolut att läsa de andra delarna också när de kommer ut. Andra delen har redan kommit ut på engelska.

Vi får möta två familjer, eller delar av dem, som alltid firar sommaren tillsammans i en av familjernas sommarhus precis vid havet. Miljöerna är underbara; gammalt lagom slitet trähus med skönt nedsuttna soffor, stora träverandor, härligt kök, precis vid stranden osv. Man blir avundsjuk! Jag vill också ha ett sådant hus att åka till varje sommar.

Huvudpersonen heter Belly och kommer till huset tillsammans med sin storebror Steven och sin mamma Laurel som är barndomsvän till Susannah, som äger huset. Susannah har två söner; Conrad och Jeremiah, som Belly och Steven då har träffat varje sommar ända sedan de var riktigt små.

Man får tillbakablickar genom hela boken, vilket ger en djupare bild av hur relationerna mellan ungdomarna har varit genom åren.Det står ganska snart klart att Belly är förälskad i Conrad, och har varit det i många år, medan Jeremiah är intresserad av Belly. Men, saker och ting förändras? Det är mycket som händer denna sommaren. På både gott och ont.

Det är mest Belly man följer, hur hon tänker och vad hon känner. Det kommer ytterligare en kille, Cam, in i bilden vilket komplicerar saker ännu mer. Det är svårt för alla inblandade att förhålla sig till varandra. Är det som syster och "nästan" bror, eller tjej och kille? Ingen vet riktigt nu när de alla blivit äldre. Conrad har också andra bekymmer denna sommar. Det har de alla, men det kanske märks tydligast på Conrad som har svårt att hantera situationen.

Jag tycker alla personer i boken är kärleksfullt beskrivna, men kan inte låta bli att jämföra Belly med Auden, som huvudpersonen heter i Mycket mer än så av Sarah Dessen. Det är en hel del likheter, men jag tyckte nog mer om Auden. Trots sin bristfälliga sociala förmåga känns hon på något vis som en varmare person.

Men, som sagt, jag kommer absolut att läsa del två och tre och jag tror att det här är en bok som kommer att vara utlånad mycket i år!

Mycket mer än så

MYCKET MER ÄN SÅ; Sarah Dessen

Auden är, åtminstone i början av boken, en mycket ensam tjej. Även om hon intalar sig själv att det är så hon vill ha det, att situationen är självvald, förstår man ganska snart att det är något som saknas i hennes liv.

Det här är en tjej som tar sina studier på allvar. Både mamman och pappan (som är skilda) befinner sig i den akademiska världen och det är enbart det som räknas i Audens värld. För henne vill säga, hennes äldre bror har gjort precis tvärtom och befinner sig sedan flera år tillbaka på någon sorts rundresa i Europa. I hans fall är det ett helt OK sätt att vara enligt föräldrarna, medan Auden ska vara duktig flicka med höga betyg.

Det här innebär att Auden inte har haft något socialt liv att tala om under hela High School tiden. Inga danser, inga kompisar, ingenting förutom skolarbetet. Denna sista sommaren innan College känner hon sig rastlös och illa till mods. Till råga på allt har hon sömnproblem (allt kaffe???) och har inte sovit en hel natt på evigheter. Istället sitter hon och hänger och sörplar i sig kaffe och pluggar på sitt stamfik. Allt detta medan mamman (lärare/föreläsare vid universitetet i staden) tar emot horder av dyrkande studenter i hemmet.

Utan att egentligen veta varför bestämmer hon sig för att hälsa på sin pappa och hans nya familj, fru och nyfödd dotter, under sina sista åtta veckors ledighet. Alla som har bott i ett hus med en nyfödd bäbis vet att tillvaron inte är riktigt förutsägbar. Som nybliven mamma är man inte riktigt sig själv och det är inte helt lätt att komma som gäst till ett hem med ett spädbarn…

Auden känner sig obekväm och dessutom besviken på sin pappa som hon tycker tar för lite ansvar. Dessutom har hon mammans eviga telefonsamtal som undrar hur det går och vill höra allt skvaller. Av en händelse får hon syn på pappans nya frus kassaböcker och hjälper henne att ordna upp lite trassel i bokföringen. Efter detta börjar hon arbeta lite varje dag i styvmammans affär. En affär som i stort sätt står för allt Auden och framförallt mamman föraktar; Yta och mode. En affär full av rosa accessoar och märkeskläder.

I affären lär Auden känna de andra tjejerna som arbetar där och till en början blir det inte alls bra, men allteftersom slappnar Auden av och börjar hänga mer och mer med ungdomarna i staden. Hon träffar också Eli under sina nattliga irrfärder, för hon sover fortfarande inte på nätterna. Samtidigt som Auden lär sig de sociala koder hon varit helt ovetandes om, får hon också omvärdera vissa personer i sin närhet. Allt är inte svart eller vitt.

Det blir en sommar då hela Audens liv förändras, allt som hon känt sig så säker på känns inte alls lika självklart längre. Till slut måste hon också ställa sig frågan om det verkligen stämmer att om man en gång lärt sig att cykla glömmer man aldrig bort hur man gör…

Jag kommer definitivt att läsa allt jag kommer över av Sarah Dessen! Efter vad jag förstår så finns det inga andra böcker än den här översatta till svenska, så jag får försöka hitta dem på engelska. Men, jag skulle bli mycket förvånad om hennes äldre böcker inte översätts nu, för MYCKET MER ÄN SÅ, tror jag många, många människor kommer att läsa och tycka väldigt mycket om.

Saker som aldrig händer

SAKER SOM ALDRIG HÄNDER; Johanna Lindbäck

Det här är en bok som jag verkligen hade sett fram emot att få läsa! Jag tycker, som ju också märks här på bloggen, mycket om Johanna Lindbäcks tidigare böcker; EN LITEN CHOCK, MIN TYP BRORSA och TÄNK OM DET DÄR ÄR JAG.

Även om BRORSAN…fortfarande är min favorit så blev jag inte besviken på SAKER SOM ALDRIG HÄNDER. Nu visste jag ju, efter att ha läst olika bloggar och recensioner, på ett ungefär vad den handlade om, så innehållet som sådant bjöd inte på några egentliga överraskningar

Johanna Lindbäck är skicklig på att skriva om vardagliga problem utan att det blir varken banalt eller överdrivet. Utan att ha med varken för mycket sex, våld eller ond bråd död så blir det ändå engagerande. Som alltid så skildrar, tycker jag, JL killarna på ett väldigt fint sätt. Man får för sig att hon är omgiven av riktigt genuint trevliga, ansvarstagande män i olika åldrar i verkliga livet! Jag undrar om det är så?

Den här boken handlar om Andreas som är ihop med Hanna. Andreas har precis fått flytta från stan, Luleå, till sin pappa i Björsbyn, som ligger några mil utanför stan. Mamman som Andreas brukade bo hos har fått jobb i Stockholm och ska bo där. Granne med pappan bor Erik och hans familj. Erik och Andreas var bästa kompisar när de var små medan Andreas föräldrar och Andreas fortfarande bodde tillsammans alla tre.

Det känns lite ansträngt i början, att ta upp bekantskapen igen. Det är lite trevande. Men, så småningom så hittar de tillbaka till den otvungna relation de hade som barn. Det här är mycket en bok om relationer. Inte bara Andreas och Hannas och Andreas och Eriks relationer, utan också hur Andreas handskas med, som han ser på det, kompisarnas svek.

Enda invändningen jag har, som man inte ska läsa om man inte har läst boken, är att kompisen Erik, och detta anar man ganska tidigt i boken, är homosexuell. Det hade varit så mysigt med en kille som är en bra kompis, bra på att lyssna, intresserad av kläder och assecoarer, som inte är homosexuell. Men, tanken är kanske att det behövs fler ungdoms/unga vuxna romaner som tar upp ämnet. Så, missförstå mig rätt; jag tycker det är helt rätt att upp ämnet i sig, men jag hade önskat att det inte var just Erik. Det blir lite chablon artat just med tanke på personlighet.

Annars; Jag ser redan fram emot nästa Johanna Lindbäck!

Judaskyssen

JUDASKYSSEN; Anna Grue

Ursula Oresen arbetar som konstlärare på en internatskola. Hon trivs bra med tillvaron och har väl egentligen ingenting att klaga på. Förutom på kärleken då kanske, eller rättare sagt bristen på densamma.

En dag ringer det på dörren och in i Ursulas liv kliver den oerhört charmige Jakob Heurlin. Jakob säljer ekologiska färger, är bra mycket yngre än Ursula, och Ursula faller pladask. Det märkliga, tycker Ursula, är att Jakob verkar ha kommit för att stanna. Till en början är hon helt övertygad om att det är något fel, inte kan väl hon ha haft en sådan tur. Men, allt eftersom tiden går och Jakob stannar kvar invaggas hon i säkerhet. Hon har ju heller inte berättar för någon levande själ att hon för en tid sedan vunnit flera miljoner på lotto. Så det kan ju omöjligt ha någonting med pengarna att göra?

Men, en dag, när Ursula sagt upp sig från sitt arbete för att ägna sig åt sin (och Jakobs) livsdröm och ordnat så att alla bankkonton är gemensamma, försvinner Jakob med pengarna för att aldrig höras av igen.

Ursula tycker det hela är förfärligt pinsamt och har inte alls någon lust att göra en polisanmälan. Trots alla sköna miljoner hon har blivit av med. Istället tar hon kontakt med en av sina elevers pappa, Dan Sommerdahl, som har ett visst rykte om sig efter att ha hjälpt polisen med ett komplicerat fall året innan. Sommerdahl anlitas som någon sorts privatdetektiv och lovar att göra vad han kan för att få pengarna tillbaka och att hitta Jakob Heurlin.

Det står ganska snart klart för alla inblandade att Jakob är en svårare fisk att fånga än vad de först trott. Han är en kameleont som under årens lopp har lurat ett ganska stort antal damer på deras lotto vinster. Varje gång med ett nytt namn och en ny oklanderlig identitet, med alla papper i ordning. Jakten går tvärs över Danmark och vidare till Goa, Indien innan allt ställs på sin spets.

Det är så logiskt alla fattar utom du

DET ÄR SÅ LOGISKT ALLA FATTAR UTOM DU; Lisa Bjärbo

Här är en bok som jag har väntat på att få läsa! Oj, vad jag har väntat…Jag tycker ju om Johanna Lindbäcks böcker, och Lisa Bjärbo har blivit jämförd med JL på flera ställen. Jag undrade ju så klart om det skulle kännas för likt för att kännas bra, om handling eller personer skulle vara för lika handling eller personer in någon av JL:s böcker. Men, nej! Jag sträckläste DET ÄR SÅ LOGISKT…och jag tyckte väldigt mycket om det jag läste. Skönt!

Språket håller (det låter inte som när en vuxen människa försöker låta ungdomlig. Brrr, det kan låta riktigt illa…)

Vi har Ester och Johan som går på gymnasiet, och som har känt varandra ända sedan de var riktigt små. De har hållit ihop i vått och torrt. Riktiga bästisar. De har varit de emot hela världen. Ester är spontan, snurrig, pratig och glad. Johan lite mer stillsam, den som håller tillbaka. Den som väntar ut utbrotten, och står stadigt på andra sidan.

Det hade nog kunnat fortsätta sådär, i alla fall tills någon av dem blev kär på riktigt och det kanske inte skulle finnas lika mycket tid kvar åt Ester och Johan. Om det inte hade varit så att Johan sedan fyra år tillbaka ungefär har vetat att han är kär i Ester. Inte bara kompis alltså, utan kär i, på riktigt. Trots detta har han valt att inte berätta, han hoppas att det ska gå över av sig självt.

Ester däremot, är galet kär i Adam. Charmig hårdrocks kille som spelar i band. Efter månader av längtande blickar och viskande i korridorer ser Adam plötsligt Ester. Efter en spelning följer hon med till replokalen, och sedan är de ett par. Kanske? Eller? Ester vet inte riktigt. De första dagarna efter spelningen är hon fruktansvärt nervös att han inte ens ska känna igen henne. Det gör han, och de börjar träffas lite grand.

Här någonstans tar Adams tålamod slut. Han vill inte låtsas längre, utan berättar för Ester hur han känner. Sedan blir det tyst…De kan inte riktigt umgås längre. De där orden som blivit sagda far runt emellan dem och Adam drar sig undan, undviker Ester..

En invändning jag har är om tjejen som kommer inflyttandes i klassen, Amanda från Göteborg, som blir intresserad av Adam och som Adam kanske känner något för. Hon är i alla fall inte lika komplicerad som Ester att ha att göra med, tycker han. Här blir det lite för uppenbart vad som ska hända. Fast hur skulle Ester annars få upp ögonen för vad som håller på att hända och för hur hon egentligen känner för Johan? Jag vet inte.

En person jag gillar väldigt mycket är Esters brorsa Emil. Wow, vilken kille! Underbart också att läsa om syskon som är snälla mot varandra och bryr sig på riktigt, utan att det blir töntigt och fel. Väldigt fint skildrat. Men Emil, jag skulle nästan önska att han fick en egen bok. Att Lisa Bjärbo ska skriva fler ungdomsböcker, med eller utan Emil i, är någonting jag absolut önskar!

Likheten med Johanna Lindbäcks böcker ligger mycket i hur de skildrar ”vanliga människor” med ”vanliga problem”. Men, vanliga problem innebär ju inte att de inte är viktiga. Tvärtom! De är jätteviktiga. Både JL och LB är duktiga på att skildra vardagsproblem som inte känns konstruerade, med hög igenkänningsfaktor.

Nu ser jag fram emot att få läsa Johanna Lindbäcks fjärde bok SAKER SOM ALDRIG HÄNDER!

Afrodite och skulden

AFRODITE OCH SKULDEN; Ritta Jacobsson

AFRODITE OCH SKULDEN tar vid ett kort tag efter det som hände i boken innan; AFRODITE OCH OLYCKSTRASTEN. Ditte är lite nere, drömmer mardrömmar och har egentligen inte lust med någonting. Alexander ska åka utomlands med sina föräldrar och Ditte åker ut i skärgården med sina föräldrar. Lite mot sin vilja tycker hon att det är rätt OK. Huset de hyr är jättefint med härlig utsikt, stor altan och pool.

Föräldrarna vakar över Afrodite som hökar, vilket irriterar henne. De vågar inte riktigt lita på att hon inte ska råka illa ut igen och de har svårt att hantera när hon ger sig iväg ut på egen hand.

En gammal väninna till Dittes mamma, som har en dotter i samma ålder som Afrodite, bor i närheten av huset de hyr. Trots att de är så olika som två tjejer kan vara, blir de hopfösta av Olivias mamma. Det går inte alls bra, utan slutar med att Ditte tar parti för Robin, en ensam kille som helt hamnat utanför Olivia och hennes gäng. De trakasserar honom. Klottrar på väggen till deras lada och sabbar Robins moppe. Som om inte det vore nog så har Robin sin mammas aggressive, före detta och skumma pojkvän att se upp med. Eller? Är det Robin som ljuger och Olivia som talar sanning när hon påstår motsatsen? Att det är Robin som inte är klok och håller på stökar?

Alla är rädda för Tompa, Robins mammas fd sambo, som har ett helt skrotupplag med gamla bilar stående på tomten, plus en massa otrevliga bensintunnor. De flesta i samhället misstänker att han misshandlar Robins mamma och att han har en massa skumma affärer för sig, men ingen vågar ingripa.

Som vanligt tar Afrodite parti för dem som är svaga, och som det verkar, orättvist behandlade. Precis som i de tidigare böckerna om Afrodite är det lätt att komma in i boken. Den är spännande och det händer mycket. Vad som kanske skiljer den här senaste boken från de andra skulle kunna vara att den här är lite mer otäck i och med att det är barn med. Barn som far illa.

Till skogs

TILL SKOGS; Tana French

TILL SKOGS kom ut på svenska 2008, och är Tana French’s uppmärksammade debutroman. Nu har det kommit en uppföljare på svenska OKÄNT OFFER, och en tredje del på engelska; FAITHFUL PLACE.

Cassie Maddox och Rob Ryan är kollegor vid mordroteln i Dublin. De har arbetat tillsammans länge och är väl sammansvetsade. De känner varandra utan och innan, alla medarbetare ser dem som en enhet snarare än två olika personer. De avslutar varandras meningar och de vet exakt hur den andre tänker. Det känns mycket sorgligt när de glider ifrån varandra, utan vad det verkar, någon möjlighet att reparera skadan.

Beskrivningen av deras relation och personligheter är en av de saker som gör att jag tycker att boken är så bra. Personerna känns verkliga och det är en soldisig nostalgi som jag gillar över tillbakablickarna.

Fallet de arbetar med länkas samman med en händelse i Robs barndom. Då han hette Adam Ryan och var 12 år. Tillsammans med sina vänner lekte han i skogen när kompisarna försvann och aldrig återfanns. Adam hittades tillslut, med skorna fyllda av blod och minnesförlust.

I nutid ska Cassie och Rob utreda mordet på en 12-årig flicka vars kvarlevor påträffats vid en arkeologisk utgrävning, inte långt ifrån den skog där Adams vänner försvann, då för längesedan.

Det är ett komplicerat fall och Ryan måste dölja, eller åtminstone inte öppet skylta med, sin rätta identitet, för att få fortsätta med utredningen. Allt eftersom arbetet går långsamt framåt börjar Ryan minnas fragment av sommaren då han var 12 år.

Allt som återstår

ALLT SOM ÅTERSTÅR; Ellen Boardy

Berättelsen utspelar sig på Orust i Bohuslän i början av 1900-talet. Det är en släkthistoria med Emma som huvudperson.

I början av boken känns Emma som nyfiken och levnadsglad. Nästan lite upprorisk. Detta mattas med tiden och Emma blir kvar hemma på gården när de andra syskonen ger sig av. Några så långt som till Amerika. Det är en av de bästa bitarna med boken, tycker jag, hur relationen till den emigrerade brodern beskrivs. Han höjs till skyarna trots att han sviker gång på gång. Inte bara Emma utan också sin fru och deras son. Trots detta riktas ingen riktig ilska gentemot brodern. Mer återhållsam förebråelse kanske.

Innan hon gifter sig med Emil, som arbetar som dräng på faderns gård, blir Emma förälskad i en av granngårdens pojkar. Man undrar varför det inte blev någonting av denna förälskelse? Det fanns intresse från båda håll. Var Emma inget bra parti? Var granngårdens söner lite för fina? Man blir som läsare lite ledsen när det rinner ut i sanden. Sedan känns det ändå helt rätt när Emma förstår att det är Emil som är den rätte. Plötsligt går det upp för henne, att det är så det kommer att bli. Så ska hennes liv se ut. Gifta sig med Emil, föda hans barn och bo kvar och sköta gården där hon själv är född.

Det är en stillsamt berättad historia där det ändå händer mycket. Det är ett helt livsöde vi får ta del av. Det här var en bokcirkelbok för mig, och jag vet inte riktigt om jag hade läst den om det inte vore för det. Nu är jag glad att det faktiskt blev så.

Vad jag känner nu, några veckor efter avslutad läsning, är att jag kanske skulle ha velat lära känna Emma ännu bättre, helt nära kom man henne inte. Men det kanske var det som var meningen? Enligt författaren så är det hennes mammas farmor som står modell för Emma, och hennes liv boken baseras på. För mig skulle det kännas som ett omöjligt uppdrag att skriva om min mammas farmor Judith, som jag faktiskt hann lära känna ganska bra. Hon hann t o m med att träffa mitt första barn. Men vad roligt det skulle vara att få veta mer…Och kanske lite skrämmande också.

Häxskolan

HÄXSKOLAN; Emily Gould

Sophie är 14 år och kan inte alls förstå varför hon och hennes familj ska behöva flytta från Los Angeles, där hon stormtrivs, till Mythic i Massachusetts. Mythic är mammans och pappans hemstad, och känd för att dra till sig alla möjliga, och omöjliga skräckfanatiker. Sophies pappa är en känd skräckfilmsregissör och hans förhoppning är att staden kommer att leva upp en aning av att han och hans familj bosätter sig där.

Sophie är i början av boken sur och tvär. Inte alls mottaglig för föräldrarnas annars smittsamma entusiasm. Men, ganska snart, efter att ha förfasats över den typiska småstaden, får hon nya vänner och börjar sakta anpassa sig till allt det nya. Sophie väljer till en början att strunta i att det händer märkliga saker både med henne själv och med hennes nya vänner. Hon är, som revolterande dotter, helt säker på att någon verklig Magi inte existerar…

I Mythic föds det varannan generation fyra goda häxor som tillsammans ska kämpa mot det onda. Den här gången är det Sophie och hennes tre vänner som är de utvalda. Till sin hjälp har de en gammal bok som ska vägleda dem till att bli fulländade häxor.

Det finns en ond trollkarl med i bilden, som gör så att det hela blir lite mer komplicerat för de fyra häxorna än vad de först trott. Paul Pudnovski, som i början av boken framstår som en något töntig men snäll beundrare till Sophie, visar sig vara någon helt annan…

Det bästa med boken tycker jag är att Sophie själv utvecklas ifrån att ha varit en självupptagen, bortskämd och faktiskt ganska otrevlig tjej, till att bli mer ödmjuk och omtänksam. Det känns lite grand som Meg Cabots böcker blandat med Systrar i jeans. Lite ungdoms chick litt med magi? Jag vet inte ännu inte om det kommer någon fortsättning, men jag skulle inte bli särskilt förvånad om det gör det.