Allt som återstår

ALLT SOM ÅTERSTÅR; Ellen Boardy

Berättelsen utspelar sig på Orust i Bohuslän i början av 1900-talet. Det är en släkthistoria med Emma som huvudperson.

I början av boken känns Emma som nyfiken och levnadsglad. Nästan lite upprorisk. Detta mattas med tiden och Emma blir kvar hemma på gården när de andra syskonen ger sig av. Några så långt som till Amerika. Det är en av de bästa bitarna med boken, tycker jag, hur relationen till den emigrerade brodern beskrivs. Han höjs till skyarna trots att han sviker gång på gång. Inte bara Emma utan också sin fru och deras son. Trots detta riktas ingen riktig ilska gentemot brodern. Mer återhållsam förebråelse kanske.

Innan hon gifter sig med Emil, som arbetar som dräng på faderns gård, blir Emma förälskad i en av granngårdens pojkar. Man undrar varför det inte blev någonting av denna förälskelse? Det fanns intresse från båda håll. Var Emma inget bra parti? Var granngårdens söner lite för fina? Man blir som läsare lite ledsen när det rinner ut i sanden. Sedan känns det ändå helt rätt när Emma förstår att det är Emil som är den rätte. Plötsligt går det upp för henne, att det är så det kommer att bli. Så ska hennes liv se ut. Gifta sig med Emil, föda hans barn och bo kvar och sköta gården där hon själv är född.

Det är en stillsamt berättad historia där det ändå händer mycket. Det är ett helt livsöde vi får ta del av. Det här var en bokcirkelbok för mig, och jag vet inte riktigt om jag hade läst den om det inte vore för det. Nu är jag glad att det faktiskt blev så.

Vad jag känner nu, några veckor efter avslutad läsning, är att jag kanske skulle ha velat lära känna Emma ännu bättre, helt nära kom man henne inte. Men det kanske var det som var meningen? Enligt författaren så är det hennes mammas farmor som står modell för Emma, och hennes liv boken baseras på. För mig skulle det kännas som ett omöjligt uppdrag att skriva om min mammas farmor Judith, som jag faktiskt hann lära känna ganska bra. Hon hann t o m med att träffa mitt första barn. Men vad roligt det skulle vara att få veta mer…Och kanske lite skrämmande också.