Hemligheter, hemligheter och ännu fler hemligheter

Titel; Rebeccas hemligheter
Författare; Sally Beauman
Förlag; Månpocket

Obs! Spoilervarning lite varstans i detta inlägg!

Jag var verkligen fruktansvärt nyfiken, och ville verkligen att boken skulle vara bra. Jag hade hoppats på någon riktigt klurig, men ändå i sammanhanget helt logisk sorts "förklaring", till dels vad som hände den där sista kvällen i Rebeccas liv och dels till vem Rebecca egentligen var.

Nu fick man ju till viss del reda vem hon var, var hon kom ifrån, vem hennes mamma var och kanske (?) vem pappan var. Men ändå så känns det som om väldigt många frågetecken finns kvar. Eller rättare sagt; förklaringarna gjorde, i alla fall för mig, att det finns fler frågetecken nu än tidigare...Inte helt tillfredsställande. Alla motsägelsefulla uppgifter! Rebeccas dagbok säger en sak, som sedan efter vidare efterforskningar visar sig vara fel...

Boken börjar så lovande. F d fredsdomare Arhur Juylan får ett paket skickat till sig. Ett paket som innehåller en liten svart dagbok med de handskrivna orden "berättelsen om Rebecca" på framsidan. Där finns två bilder inklistrade i boken, en bild av ett barn som ser ut att vara utklätt, kanske i maskeraddräkt, och ett gammalt vykort föreställande Manderley. För övrigt är boken helt tom.

Juylan blir upprörd över paketet och bestämmer sig för att sammanställa de anteckningar han i alla år har sparat gällande Rebeccas död och Manderley. Han har, efter vad man förstår, alltid haft en gnagande känsla av oro när det gäller vad Rebecca egentligen råkade ut för. Att han var Max de Winters vän tillika fredsdomaren som tillkallades för att medla kvällen då de Winter anklagades för mordet på Rebecca av Rebeccas kusin, har inte gjort saken lättare. Även om så gott som alla inblandade var hyfsat överens om att det faktiskt var självmord det handlade om, eftersom Rebecca samma dag hon dog fått reda på att hon var obotligt sjuk, så har Juylan hela tiden känt sig övertygad om att Max de Winter dolde någonting för honom. Ännu säkrare på detta blev han vid jordfästningen av Rebecca, i familjens gravkammare, vid Manderleys kyrka.

Denna inledning plus att Beauman tidigt introducerar en man (som man märker "har ett förflutet"!) som heter Terence Grey, som även han är mycket intresserad av Manderleys historia. Efter bara ett kort tag, dock, förstår man att det han egentligen vill veta mer om är enbart Rebecca och hennes historia.

Ellie, Juylans dotter som har blivit kvar hemma för att vårda pappan, verkar också så lovande. Skärpt och iakttagande, man förstår att hon vet mer än vad som framkommer i dialogen.

Ja, jag tycker verkligen om boken i början och en bra bit in i handlingen. Sedan blir det lite för mycket av allt. Det är inte bara Rebecca som bär på hemligheter. I stort sett alla inblandade har åtminstone en stor sak att dölja. Det blir för många spår, för många svar vilka i sin tur leder till ännu fler frågor. Så där håller det på. Nej, berättelsen hade mått bra av att bantas ned något och att helt ta bort vissa bitar. Samtidigt så förstår jag Sally Beauman! Det finns så mycket att nysta i, ett så rikt persongalleri att ösa ur. Svårt att hejda sig då.

En del som jag tycker kändes helt onödig är den där Mrs Danvers uppenbarar sig, i London. Var kom det ifrån? Det kändes mest som om att man var tvungen att stoppa in henne någonstans i boken för att det skulle vara märkligt om hon inte var med?

Hur som helst så kommer jag alltid att grubbla över; Hade Rebecca någonting med sin fars död att göra? Varför ljög hon annars om den i sin dagbok? Höll Terence Grey's tant May honom undan från Rebecca (förutom vid det där enda tillfället i kyrkan) med flit, för att hon inte litade på henne? Blev Rebecca "styvsysterligt" behandlad av sin moster och sina kusiner under den där tiden då hon var inneboende hos dem? Eller är det en omskrivning? Blev hon väl omhändertagen, men uppfattade det själv annorlunda? Eller ljuger hon medvetet i dagboken? etc etc.

Ja, det finns en hel del att funderar över. Jag får raskt slänga mig över någonting annat som gör att jag kan lägga mysteriet med Manderley åt sidan.

Sedan tycker jag inte alls om hur Mrs de Winter II beskrivs i Rebeccas hemligheter! Hon har blivit en bitter person (vilket kanske inte är så konstigt i och för sig, efter allt hon har råkat ut för), som på många sätt har skrivit om sin egen och Max de Winters historia. Nej, jag hade hoppats (som jag skrivit i ett tidigare inlägg) att hon skulle ha gift om sig och fått ett gäng barn att ta hand om! Men, det är klart, kanske efter den här sista trippen 'down memory lane', så kanske hon åker tillbaka till Kanada och lever lycklig i alla sina dagar!

Inlägget är även publicerat på Bibliotekskatten

Janusstenen

Titel; Janusstenen
Författare; Elly Griffiths
Förlag; Minotaur

Kan inte annat än att hålla med Hela Dahlgren på Dark places om att även tvåan i Elly Griffiths serie om arkeologen Ruth Galloway håller måttet! Och ja, jag skulle också gärna haft denna sympatiska arkeolog som bästa vän :-) !

Jag kunde knappt vänta tills jag fick plocka fram Janusstenen, som är nummer två i serien, och jag sträckläste när jag jag väl börjat. Nu känns det oerhört frustrerande att trean, Huset vid havets slut inte har kommit ut ännu. Man kan ju så klart beställa hem den på engelska, men på något sätt så känns det underligt när jag börjat läsa böckerna på svenska.

Akademiska miljöer, Norfolk, lite lagom dysfunktionella personer, jordnära präster, små isolerat belägna stugor, katter och så en riktigt spännande deckarhistoria på det. Enligt mig så blir det inte mycket bättre än så. Jag avundas er som inte börjat läsa om Ruth Galloway ännu. Ni har ju er trevliga läsning kvar!

Flickan under jorden

Titel; Flickan under jorden
Författare; Elly Griffiths
Förlag; Minotaur

Jag blev, som jag misstänkte redan tidigare, inte besviken då jag på allvar började läsa Elly Griffiths Flickan under jorden! Direkt då jag var klar med första delen om arkeologen Ruth Galloway,  reserverade jag tvåan, som jag ska plocka med mig från bibblan på väg hem i eftermiddag.

Det var så mycket som var bra. Bland annat fattade jag genast tycke för både vår hjältinna Ruth Galloway med hennes små och mycket mänskligt charmiga skavanker och kriminalkommisarie Harry Nelson. Även de andra personerna är väl sammansatta och det känns som om man kommer flera av dem lite grand inpå livet då man läser.

Sedan dessa fantastiska beskrivningar av naturen i Norfolk! Dessa märkliga marskland. Gränslandet mellan land och vatten, och mycket förrädiska att kliva omkring i om man inte vet exakt var man ska sätta fötterna och har grym koll på tidvattnet. Man får också en stark känsla av att Griffiths kan sin historia och arkeologi, alla detaljer känns trovärdiga.

Lite av handlingen då;
Nelson tar i början av boken kontakt med Ruth Galloway för att få hjälp med att identifiera ett lik som påträffats i utkanten av våtmarkerna utanför staden King's Lynn i Norfolk. Nelson hoppas i det tysta att det ska var liket av en liten flicka som försvann för nästan tio år sedan. Han hade hand om fallet och flickan återfanns aldrig.

Nu visar det sig att det påträffade skelettet är över 2000 år gammalt och har ingenting alls att göra med flickan Lucys försvinnande. Det gamla ouppklarade fallet tär på Nelson, och förvärras då ytterligare en liten flicka, Scarlet  fyra år, också försvinner utan några som helst spår.

I och med fyndet av det 2000 år gamla skelettet kommer Ruth åter i kontakt med gamla arkeologvänner med vilka hon gjorde en utgrävning i marsklandet där skelettet påträffades, vid tiden då Lucy försvann. Intrigen tätnar då en del av dessa gamla bekanta uppför sig underligt, eller rent av misstänkt. Ruth hamnar emellan lojaliteter, vilket aldrig är särkilt trevligt.

Som alltid då jag läser en deckare jag tycker mycket om, så blev jag lite orolig någonstans i mitten, över att storyn inte skulle hålla hela vägen, att slutet skulle bli en stor besvikelse. Men, jag hade inte behövt oroa mig ett dugg! Slutet var, liksom hela boken från pärm till pärm, en ren njutning att läsa. Jag kan knappt bärga mig tills i kväll då jag kan gå och lägga mig och börja på tvåan...

Nattvandraren

Titel; Nattvandraren
Författare; Andrew Taylor
Förlag; Forum

Nattvandraren utspelar sig i London och Cambidge år 1786. Huvudpersonen, John Holdsworth, har i snabb följd förlorat först sin son och därefter sin hustru, båda i drunkningsolyckor.

Hustrun, som drevs till vansinne av sorg och skuldkänslor efter förlusten av sonen spenderade allt de hade och ägde på olika medium för att få kontakt med sonen efter döden. Holdsworth står efter sin frus död helt barskrapad och på väg att förlora sitt boende, då en rik änka som läst hans bok om andeväsen, tar kontakt och vill anställa honom.

Väl i Cambridge, dit tjänsten för honom, blir Holdsworth inblandad i fler mysterier än att bota änkans son som förlorat förståndet, och bestämt hävdar att han sett ett spöke.

Cambridgemiljöerna är väldigt fint skildrade. Man kan klart och tydligt se de lite skamfilade salongerna och de dimbeslöjade broarna framför sig. Det här var den andra romanen av Andrew Taylor för min del och det lär absolut bli fler. Jag kan bara inte riktigt bestämma mig för att ta dem i kronologisk ordning och fortsätta med Främlingars dom, som är nummer två i Rothtrilogin, eftersom jag redan läst den första delen; De fyra yttersta tingen. Eller om jag ska sticka emellan med Den amerikanska pojken eller Det blödande hjärtat, båda vilka jag har skyhöga förväntningar på...Svåra beslut att fatta!

Det fördolda

Titel; Det fördolda
Författare; Michael Hjort &; Hans rosenfeldt
Förlag; Norstedts

Jag blev väldigt förvånad då jag insåg att jag inte redan skrivit något inlägg om Det fördolda. Det var ett bra tag sedan jag läste boken, så det är en klar miss från min sida! Men här kommer det.

Det fördolda är första delen i en serie skriven av Michael Hjort och Hans Rosenfeldt. Precis nyligen kunde man se fösta boken filmatiserad på SVT med Rolf Lassgård i en av huvudrollerna. Kändes lite konstigt att titta på filmen så nära inpå ändå att boken kom ut. Först trodde jag att det var någonting annat, men insåg ju snart att det inte var så det låg till. När man väl vant sig vid tanken kändes det helt OK.

Konstigt däremot var att se andra delen på tv innan andra boken kommit ut. Vad är meningen här? Ska det komma en tvåa i bokserien som man redan sett som film? Eller hoppar de helt enkelt över det som hände i tv serien, andra avsnittet? Jag hänger inte riktigt med hur de tänker här. Ska bli spännande att se vad som händer i bok två. Som jag definitivt ska läsa för jag tycker det här är riktigt bra!

En av huvudpersonerna är Sebastian Bergman, psykolog. I början av boken är Bergman på väg att tömma sina föräldrars hus efter moderns död. Man märker snabbt att han inte har haft något kärleksfullt förhållande gentemot sina föräldrar. Tvärtom verkar det ha varit en mycket kylig relation. Under tiden som Bergman befinner sig i sina föräldrars hus, (som han för övrigt försöker göra sig av med så snart han bara kan, med möbler, personliga tillhörigheter, rubbet) begås det ett mord i staden.

Riksenheten som efter några dagar tar sig an fallet visar sig vara den grupp Sebastian Bergmna tidigare varit verksam inom. Av olika anledningar vill Bergman in i gruppen igen och erbjuder därför sina tjänster. Vilket inte tas emot så där vädigt muntert av vissa av de gamla kollegorna  eftersom Sebastian bergman inte är alldeles enkel att samarbeta med.

Lite känner man ju igen. en grupp poliser med olika karaktärer, en huvudperson som är lite besvärlig att ha att göra med etc. Men det känns inte alls tråkigt eller gammalt! Tvärtom. Det här är underhållande läsning och jag ser mycket fram emtor fortsättningen. Om nu inte bok två då är det man redan sett filmatiserad  förstås. Men så hoppas jag att det inte är. Slutet sedan är riktigt bra. En riktig cliffhanger som gör att man vill läsa mer riktigt snart.

Konsten att tala med en änkling

Titel; Konsten att tala med en änkling
Författare; Jonathan Tropper
Förlag; Gilla Böcker

KONSTEN ATT TALA MED EN ÄNKLING; Jonathan Tropper

En riktigt, riktigt bra bok! Jag njöt hela vägen. Otroligt bra flyt i språket, lagom sorgligt, lagom dysfunktionell familj i bakgrunden och en huvudperson som man verkligen vill veta mer om. Inte bara huvudpersonen förresten, utan fler av karaktärerna känns som personer som man (jag!) skulle vilja känna i verkligheten.

Undrans om det kommer fler översättningar? På det Jonathan Tropper har skrivit tidigare? Vad jag vet så är det här den första av hans romaner som översätts till svenska? Eller så får jag väl läsa dem på engelska, för läsa dem det ska jag.

Boken handlar om Doug som blivit änkling alldeles för tidigt i livet. Han är i trettio årsåldern och hans fru, Hailey, dog i en flygolycka när de bara varit gifta i två år. Doug sörjer och har gjort så i ett år. Han fungerar inte bra alls, han dricker för mycket, ältar sin sorg och tar helt enkelt inte alls hand om sig själv.

Han är otrevlig mot sin familj och inte alls tillmötesgående gentemot Russ, Hailyes tonårsson som bodde hos Doug och Hailey medan hon levde. Efter mammans död flyttade Russ hem till sin pappa och dennes nya fru och deras gemensamma barn. Detta är ett arrangemang som ingen av de inblandade är speciellt lycklig över. Russ vill mycket hellre flytta tillbaka till Doug, men Doug vill inte ta det ansvaret, samtidigt som han påpekar att han är ju faktiskt inte alls Russ pappa. De är ju inte ens släkt.

Under den likgiltiga fasaden gentemot Russ så anar man redan tidigt att Doug egentligen bryr sig mycket mer än vad han vill och vågar erkänna.

Hur som helst så har det gått ett år sedan dödsfallet och Dougs familj, framförallt hans tvillingsyster och Russ, tycker det är på tiden att han rycker upp sig. Inte slutar sörja, men kanske vänder blicken lite utåt, uppåt och inte enbart inåt, nedåt.

Grejen är att Doug vet att det kommer att vända, förr eller senare. Han vet att han till slut kommer att hitta ut ur sin bubbla, börja umgås med folk igen, skaffa sig ett nytt liv, kanske till och med finna en ny kärlek. Men, han är inte där ännu. Han vill bli lämnad ifred en stund till. Det här att han faktiskt är medveten om hur han är, varför han gör som han gör och att han faktiskt inser att saker och ting kommer att förändras framkommer i de krönikor han skriver för sin försörjning.

Som sagt; en väldigt bra bok med ett starkt driv hela vägen som jag redan har tvingat på flera personer i min omgivning!

Hittebarnet

HITTEBARNET; Katerina Janouch


Det här är den tredje boken om barnmorskan Cecilia Lund, och även om jag inte blev helt fast av de tidigare delarna ville jag gärna läsa även denna. Någonting är det som lockar. På ett sätt så tycker jag Cecilia är lite för präktig och duktig och urtypen av gå-in-i-väggen-mamma.Hon ska klara av allt med arbete, barn och hem på egen hand, samtidigt som hon ska vårda sitt äktenskap, själv må bra och känna sig fin…

I denna del är hon dessutom gravid med sitt femte (!) barn, och håller på att återhämta sig från överfallet i bok två. Cecilias motstridiga känslor gällande det här nya lilla barnet beskrivs på ett, tycker jag, jättefint sätt. Självklart är hon glad över barnet, men samtidigt finns massor av tvivel. Konstigt vore det ju annars, med en relation som håller på att lappas ihop efter en otrohetsaffär, fyra barn sedan tidigare och ett krävande arbete. Som Katerina Janouch beskriver det hela så är det OK att tveka, OK att inte vara hundra procent lycklig över en graviditet.

Det finns en klang i Katerina Janouchs språk som tilltalat mig. Det driver fram utan att skynda, och det känns helt naturligt. Lite grand blir det samma känsla som när jag blir glad av ungdomsböcker med språk som inte känns konstruerat, så känns det här trivsamt. Hon håller sig på något vis inom ramarna för ”präktigt” utan att det blir trist och töntigt. Sensuellt är ett ord som kommer för mig?

Berättelsen flyter på bra, mycket relationer och lite spänning på det, precis som i de tidigare böckerna om Cecilia Lund. Jag stör mig lite på John, den äkta mannen, som svängt om så fullständigt och dessutom blir överlycklig över det här nya lilla livet. Nu ska det delas på allt arbete hemma, med barn, städning och tvätt. Plötsligt är det han som är drivande när det gäller att åka och storhandla och skriva matlistor för veckan. Känns lite sådär. Förändringen gick lite väl fort.

Sedan har jag lite svårt för slutet. Jag vill inte avslöja för mycket, men tycker nog att vissa av trådarna som knyts ihop känns lite väl långsökta. Berättelsen hade nog mått bra av att skippa något av spåren. Men, som med så mycket annat; Jag förmodar att det kommer ytterligare en bok, och då kommer jag att läsa även den!

Den sjätte gudinnan

DEN SJÄTTE GUDINNAN; Karin Alfredsson


Jag tycker verkligen väldigt mycket om Karin Alfredssons serie om underbara barnmorskan Ellen Elg! En känsla av djup besvikelse infann sig i går kväll när jag skulle gå och lägga mig och det slog mig att jag läst ut boken…! Så kan det gå. Man får hoppas på att en femte del ska komma ut hyfsat snabbt.

De här böckerna står på deckarhyllan, åtminstone i den kommun där jag arbetar som bibliotekarie. Men, jag vet inte jag, jag läser dem inte främst som deckare. Visst är det alltid så att Ellen Elg blir inblandad i någonting som kräver polisutredning eller dylikt, men jag tycker böckerna är så mycket mer! De drabbar mig.

Den här gången befinner sig Ellen i Indien där hon ingår i ett team tillsammans med en indisk kvinnlig advokat. De båda kvinnorna ska utföra ett arbete för FN:s räkning genom att utreda hur väl man använt sina biståndspengar ute i byarna. Ellen Elg (och jag när jag läser!) häpnar över storleken på detta land, den ofantligt stora mängd människor och hur gamla traditioner och lagar fortfarande är de som gäller långt ute på landsbygden.

Kastlösa lever fortfarande utan någon som helst rätt till ett värdigt liv. Även om det numera är inskrivet i lagen att så inte får ske. Fortfarande dör eller skadas många kvinnor för livet i hemmen när de exempelvis ”råkar” ramla in i elden. Eller ramla med oljelampan med en tänd tändsticka i handen. Eller när de ”råkar” bränna sig själva på magen med ett strykjärn…Exemplen är många.

Tydligen är det så, att i Indien ska alla dödsfall eller fall där kvinnor blivit svårt skadade i hemmet inom loppet av sju år efter det att de gift sig, utredas. Det är nämligen alltför vanligt att dessa unga kvinnor (flickor) råkar ut för någonting om de kanske inte blir gravida tillräckligt snabbt. Eller enbart lyckas föda döttrar…

I boken träffar vi bland annat Kali och Amrita. De känner inte varandra från början men kommer ursprungligen från byarna bredvid varandra. Nu har de båda blivit tvungna att flytta till storstaden. Kali på grund av någonting som hon refererar till som ”den fruktansvärda händelsen” och Amrita efter det att hon ”ramlat” in i elden då hon var nygift och inte lyckades uppfylla mannens och svärmoderns krav på vad som förväntades av henne. Deras vägar korsas och trots Kalis misstänksamhet till en början så dras de till varandra. De känner en samhörighet. Amrita klarar sig numera riktigt bra med hjälp av sina matematiska kunskaper. Samma kunskaper som ställde till det för henne där hemma i byn och som orsakade ”olyckan”.

Det här greppet att Ellen Elg i varje bok befinner sig på något nytt ställe i världen där kvinnor på ett eller annat sätt har det svårt, fungerar strålande tycker jag. Förutom en driven berättelse och ett bra språk så får man som läsare alltid bra information om landet i fråga på köpet. Dessa böcker får mig alltid att fundera.

Vad jag kunde sakna lite i Den sjätte gudinnan, är att man inte fick lika mycket information om mannen Björn och barnen där hemma i Sverige. Jag blir nyfiken på hur resten av Ellen Elgs familj har det. Inklusive hennes svärmor!

Angelologi - Änglarnas tecken

ANGELOLOGI – ÄNGLARNAS TECKEN; Danielle Trussoni


Jag hade nog lite väl höga förväntningar på den här första delen i Angelologi. Gör för änglar vad Meyer gjort för vampyrer, var bara ett av de påståendena om romanen jag läste innan jag läste den själv. Samt att det här skulle bli en ny Da Vinci-koden.

Jag tror inte detta blir någon ny Da Vinci-kod. I alla fall inte för mig. Nu tyckte jag ju inte jättemycket om Da Vincikoden heller när den hade fått smälta lite, och det var den enda (än så länge i alla fall) av Dan Brown som jag tyckt om alls. I cirkelns mitt, Änglar och demoner och Gåtornas palats, som jag också läst var böcker som var trevliga för stunden, men de bleknade snabbt när jag var klar med dem.

Sedan vet jag inte om det blir lika stort med änglar som med vampyrer? Kanske…För mig så kändes det lite sisådär med de bibliska referenserna. Jag har lite svårt att ta exempelvis skapelseberättelsen på allvar, och den och många andra bibliska berättelser ligger till grund för Angelologi.

Bortser man från detta, vilket det var lite svårt för mig att göra, så är det en fängslande berättelse, absolut. Jag kommer säkert att de läsa de andra delarna när de kommer.

Huvudpersonen är Evangeline, som har bott på ett kloster utanför New York sedan hon var 14 år. Mamman är död, pappan träffar hon så gott som aldrig, han är bosatt i Paris, där Evangeline också bodde så länge mamman levde. Mormodern, som kommer att spela en viktig roll i boken, är bosatt i New York, men inte heller henne träffar Evangeline.

Klostret tillhör en orden som ständigt ber. Två nunnor ber på ett särkilt ställe i klostret enligt ett strikt schema. Platsen är aldrig tom, nunnorna avlöser hela tiden varandra.

En dag blir Evangeline, som jobbar i biblioteket på klostret, kontaktad av en man, Verlaine, som är intresserad av brevväxlingen mellan en av klostrets nu döda abbedissor och Abigail Rockefeller. Vid sidan av sin egen forskning gällande Abigail Rockefeller arbetar Verlaine också åt en äldre man med att samla information. Även denna man är intresserad av brevväxlingen mellan de båda kvinnorna.

När Evangeline börjar undersöka saken närmare upptäcker hon att det pågår ett krig mellan Angelologer (forskare) och ättlingar till de fallna änglar som enligt sägnen blev fängslade djupt ner i berget då de svikit guds förtroende och beblandat sig med människorna.

Dessa ättlingar är helt okänsliga, maktgalna och hänsynslösa varelser som lever mitt ibland oss över hela världen, och har gjort så i alla år. De är på jakt efter ett föremål de tror kommer att hjälpa dem att bli av med sjukdomar släktet börjar dra på sig.

Evangelines föräldrar, upptäcker hon, var engagerade i motståndsrörelsen mot dessa varelser och det var också hennes mormor.

Här har jag en liten invändning till. Från att ha varit helt ovetandes om detta heliga krig som pågått i många hundra år, inte vetat mycket om världen utanför klostrets väggar alls, inte varit i kontakt med sin familj på väldigt länge, så rättar Evangeline in sig i ledet lite väl snabbt tycker jag. Det tar inte många sidor innan hon är en fullärd angelolog.

Annars tycker jag att boken är välskriven och har ett språk som driver framåt hela tiden. Den är hyfsat snabbläst, även om det är en hel del namn att hålla reda på. Och som sagt, många bibliska referenser till både händelser och namn. Bortser man från det, eller accepterar kanske är ett bättre ord, så är det en spännande berättelse.

Ska bli intressant nu att se om Angelologi blir lika stor som Twilight och/eller Da Vinci-koden!

Skendöd

SKENDÖD; Tess Gerritsen

Det här var den första boken av Gerritsen som jag läste, så jag kom in lite fel i böckerna om mordutredaren Jane Rizzoli och hennes parhäst, obducenten Maura Isles. Men, det gjorde ingenting så länge jag läste Skendöd. Man kom snabbt in i handlingen, och personerna är så väl beskrivna att det kändes som om man hade träffat på dem tidigare. Men, när jag sedan läste SYNDAREN, som kom ut före kändes det lite trist att man redan visste vad som händer rent privat med karaktärerna...

Det känns lite Patricia Cornwell över det hela, med tanke på att rätt så mycket tid tillbringas i obduktionssalen, och det är väl egentligen inte riktigt min kopp te. (Det är märkligt att man kan läsa allsköns ruskigheter!) Det får dock inte bli för detaljerade beskrivningar av lik, obduktioner och andra läskigheter för mig.

När det gäller skendöd så är dock det mesta förlåtet, tycker jag. Det här är en välskriven deckare som jag fastnade i med en gång.

Den börjar riktigt ruggigt, i den här ovan nämna obduktionssalen. Maura Isles får en obehaglig känsla av att det är någon kvar i salen, förutom hon själv. Det ska det visserligen vara också, men det ska inte finnas fler levande personer därinne…

Hon går igenom de döda personerna i sina liksäckar när hon kommer till en ung kvinna, som plötsligt slår upp ögonen! Kvinnan förs i ilfart till akuten och läggs in på sjukhuset. På samma sjukhus befinner sig mordutredare Jane Rizzoli, som är där för att föda barn.

Saker och ting går riktigt snett med den skendöda kvinnan. Hon skjuter en läkare och tar flera patienter som gisslan. Bland dessa höggravida Jane Rizzoli som just har börjat få verkar. Det hela kompliceras ytterligare när en person bryter sig in (!), inte ut, i sjukhuset och ansluter sig till kvinnan som håller gisslan. Rizzoli, hennes man som arbetar för FBI, och andra poliser som blivit tillkallade försöker alla dölja det faktum att Rizzoli är polis, för pressen. De är rädda att kidnapparna kommer att dra fördel av detta om de får reda på sanningen.

Det är ett tag sedan jag läste Skendöd nu, och jag har hunnit med att läsa föregångaren SYNDAREN (som det kommer inlägg om vid något senare tillfälle), och ser fram emot att läsa mer av Gerritsen. Kanske blir det på engelska nästa gång, så jag slipper vänta på trean om Jane Rizzoli och Maura Isles? Eller så kanske den svenska översättningen har hunnit komma ut innan jag kommer till slutet av min ”att läsa hylla”? Ganska troligt skulle jag vilja säga! Den hyllan fylls på i stadig takt…

Jag tyckte bättre om Skendöd än om Syndaren. Varför vet jag egentligen inte. Det har antagligen att göra med att jag läste dem i fel ordning. Lite orättvist mot SYNDAREN... Jag tyckte i alla fall tillräckligt mycket om dem båda för att absolut läsa mer av författaren i fortsättningen.

Utan ett ord

UTAN ETT ORD; Linwood Barclay

Jag hade inte läst någonting tidigare av Linwood Barclay, och jag blev helt överlycklig när jag sprang på Utan ett ord. Nu är det ett tag sedan, och jag har hunnit med att läsa ytterligare en bok av författaren; Alltför nära, som jag tyckte lika mycket om. Inlägg om den kommer senare! Nu till UTAN ETT ORD:

Cynthia är 14 år och har haft ett jättebråk med sina föräldrar. Det handlar om för sena utekvällar, olämpligt sällskap och alkohol. Hon störtar upp på sitt rum och somnar ifrån alltihop. När hon vaknar morgonen därpå är huset tomt. Cynthia smyger, med lite dåligt samvete, iväg till skolan, och har nog för avsikt att ställa allt tillrätta igen under kvällen. Men, när hon kommer hem igen är huset fortfarande tomt. Familjen är som bortblåst från jordens yta...Cynthia förstår ingenting, och det står klart att någonting har hänt.Självklart kan Cynthia inte släppa den här händelsen även om åren går. Hon undrar hela tiden om familjen helt enkelt, på grund av någon anledning som hon inte känner till, helt enkelt lämnat hemmet. Utan att bry sig om henne,Cynthia. Den där taggen om att vara lämnad, oönskad och oäkad sitter kvar.

Efter det inledande kapitlet i boen där man får bakgrunden; bråket, att familjen försvan, Cynthias frustration osv, så hoppar handlingen 25 år framåt i tiden. Cynthia är gift och det är han som berättar.

Ett antal händelser gör att Cynthia återigen börjar hoppas att hennes familj lever. Att de lever och att de av en eller annan anledning har valt att inte kontakta henne under alla dessa år. Bland annat så medverkar Cynthia i ett tv-program av slaget, brott som inte blivit uppklarade. Efter tv inslaget händer det ytterligare saker som gör att Cynthia blir än mer misstänksam.

Det här är en riktigt bra spänningsroman, tycker jag. Välskriven och med ett flyt och driv framåt som gör att man absolut vill fortsätta läsa ända till slutet.

Linwood Barclay har skrivit fler böcker. Bland annat en serie om Zack Walker och flera humorböcker. Jag har enbart läst Barclay på svenska, men känner mig lite sugen på att läsa nästa på engelska, det känns som om jag inte riktigt vill vänta på att den ska översättas!

När vi försvann

NÄR VI FÖRSVANN; Cylin och John Busby

Det här är en verklighetsbaserad berättelse som utspelar sig i Cape Cod, USA. Efter ett överfall på pappan i familjen, John Busby, då han blir skjuten i huvudet i tjänsten, (han arbetar som polis) förändras hela familjens tillvaro fullständigt.

I boken är det omväxlande Johns Busby själv och dotter Cylin som skriver, vilket gör att man får höra historien ur två olika perspektiv. Dels två olika personer och dels ur en vuxen och ett barns perspektiv, vilket gör att bilden av vad som hände blir mer sammansatt.

John Busby är, innan han blir skjuten, en polis som inte ställer upp på det spel som många andra i poliskåren håller på med. Att man behandlar människor olika, beroende på vem man är, var man bor och kanske framförallt vem man känner. Vissa privatpersoner i staden styr med järnhand även över en stor del av poliserna. Med hot, som ibland enbart förblir hot och ibland genomförs, får dessa personer polisen att göra som de vill och inte vad lagen säger.

Busby vägrar dock att spela enligt deras regler. Han delar ut böter till alla som bryter mot lagen och arresterar dem han måste, vem i staden de än känner. Detta sätt att vara ställer till problem, och gör att han kommer på kant med bland annat vissa högt uppsatta politiker i staden. Men, Busby känner sig stark. Han har lagen på sin sida och han är inte rädd för någon. Man får en känsla som läsare att han har ett oerhört gott självförtroende, och tror att han kan klara av det mesta.

En dag på väg till ett kvällspass blir han skjuten i huvudet när han sitter i sin bil. Han hinner se bilen, men hinner inte se vem som sitter i eller någon registreringsskylt. Han blir så svårt skadad att han blir kvar på sjukhuset i många månader och måste genomgå många och svåra operationer.

I och med att han är polis anser man att det handlar om hämnd av någon Busby träffat på i tjänsten. Busby själv är helt övertygad om vem det handlar om och försöker genom att skriva lappar till poliserna som har hand om fallet få dem att leta i den riktningen.

Hela familjen Busby anses vara utsatta för fara och tillvaron förändras totalt. De har polisvakter i huset dygnet runt, barnen får poliseskort till skolan etc. Barnen blir isolerade när inga kompisar får lov att leka med dem och så småningom, när det inte görs några framsteg i utredningen, mognar ett beslut om att flytta till hemlig ort fram.

Det är intressant att läsa omväxlande ur dotterns och faderns perspektiv, och att det är en berättelse baserad på en sann historia gör att man börjar funderar på hur saker och ting egentligen står till.

Själens osalig längtan

SJÄLENS OSALIGA LÄNGTAN; Audrey Niffeneger

Jag har inte läst Tidsresenärens hustru och kan alltså inte göra någon jämförelse med Niffenegers debut. När jag läste om SOL tänkte jag att, wow, det här är något för mig; dysfunktionell familj med mörka hemligheter, och dessutom två (!) tvillingpar…låter som om det skulle passa mig utmärkt.

Det gjorde det också. Tror jag i alla fall. Fast inte riktigt hela vägen. Slutet kändes inte helt hundra.

Boken handlar om tvillingarna Julia och Valentina som får ärva sin mosters lägenhet bredvid Highgate kyrkogården i London. Detta är lite märkligt då de själva är bosatta i Chicago och aldrig har träffat sin moster. Som är deras mammas tvilling…mmm, börjar bra!

Någonting hände då Elspeth (mostern) och Edie (mamman) var i 20-års ålders. Något som gjorde att de bröt med varandra för att aldrig ses igen. Detta efter att ha varit helt oskiljaktiga ända sedan de var riktigt små. Precis som Julia och Valentina är nu. De gör allt ihop, klär sig likadant och tycker likadant. Eller? Sakta börjar Valentina, efter det att de kommit till London, att börja ifrågasätta deras sätt att leva.

Till saken hör också att Elspeth inte riktigt har lämnat lägenheten. Hon är död, men hennes ande eller väsen dröjer sig kvar. Först bara som en känsla, men sedan kan man t o m se henne, om än svagt. Tvillingarna och Robert, Elspeths unge älskare som bor i samma hus och har en framträdande roll i boken, kommunicerar med Elspeth genom skrift.

I samma hus bor också Martin som lider av svår ångest och tvångstankar. Hans fru har precis lämnat honom och flyttat tillbaka till Amsterdam där hon kommer ifrån. Martin kan inte gå utanför dörren utan håller sig inne i lägenheten där han maniskt skurar golv och duschar. Julia fattar tycke för Martin och bestämmer sig för att hjälpa honom. Jag vet inte riktigt om det kanske är just historien om Martin och hans fru som gör att jag inte får något riktigt grepp om berättelsen. Deras del i historien känns lite som om den inte riktigt behöver finnas där?

Jag skulle också vilja veta mer om Valentinas drastiska beslut. Det känns motstridigt. Varför vill hon, när hon äntligen börjat frigöra sig ifrån Julia och börjat längta efter att göra något eget, ta till så drastiska åtgärder? Naturligtvis anar hon inte Elspeths motiv för att hjälpa henne. Men ändå? Och Robert, förstår han redan från början vad som skall hända? Nja, jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Jag vet att jag VILL tycka bra om den och jag vet också att jag ska läsa Tidsresenärens hustru.

Judaskyssen

JUDASKYSSEN; Anna Grue

Ursula Oresen arbetar som konstlärare på en internatskola. Hon trivs bra med tillvaron och har väl egentligen ingenting att klaga på. Förutom på kärleken då kanske, eller rättare sagt bristen på densamma.

En dag ringer det på dörren och in i Ursulas liv kliver den oerhört charmige Jakob Heurlin. Jakob säljer ekologiska färger, är bra mycket yngre än Ursula, och Ursula faller pladask. Det märkliga, tycker Ursula, är att Jakob verkar ha kommit för att stanna. Till en början är hon helt övertygad om att det är något fel, inte kan väl hon ha haft en sådan tur. Men, allt eftersom tiden går och Jakob stannar kvar invaggas hon i säkerhet. Hon har ju heller inte berättar för någon levande själ att hon för en tid sedan vunnit flera miljoner på lotto. Så det kan ju omöjligt ha någonting med pengarna att göra?

Men, en dag, när Ursula sagt upp sig från sitt arbete för att ägna sig åt sin (och Jakobs) livsdröm och ordnat så att alla bankkonton är gemensamma, försvinner Jakob med pengarna för att aldrig höras av igen.

Ursula tycker det hela är förfärligt pinsamt och har inte alls någon lust att göra en polisanmälan. Trots alla sköna miljoner hon har blivit av med. Istället tar hon kontakt med en av sina elevers pappa, Dan Sommerdahl, som har ett visst rykte om sig efter att ha hjälpt polisen med ett komplicerat fall året innan. Sommerdahl anlitas som någon sorts privatdetektiv och lovar att göra vad han kan för att få pengarna tillbaka och att hitta Jakob Heurlin.

Det står ganska snart klart för alla inblandade att Jakob är en svårare fisk att fånga än vad de först trott. Han är en kameleont som under årens lopp har lurat ett ganska stort antal damer på deras lotto vinster. Varje gång med ett nytt namn och en ny oklanderlig identitet, med alla papper i ordning. Jakten går tvärs över Danmark och vidare till Goa, Indien innan allt ställs på sin spets.

Okänt offer

OKÄNT OFFER; Tana French

I den första boken om Cassie Maddox levde hon under falsk identitet på universitetet i Dublin för att infiltrera kriminella kretsar. I OKÄNT OFFER blir både Cassie och hennes chef mycket förvånade när Lexie, som Cassies påhittade person hette, plötsligt påträffas död…

Den döda, som naturligtvis inte är Lexie eftersom denna person faktiskt inte existerar, är mycket lik Cassie vilket ger polisen ett unikt tillfälle att skicka in Cassie istället. De hävdar alltså att Lexie har överlevt knivöverfallet och kommer att bli återställd. Under den tid som Lexie/Cassie tillbringar på sjukhuset sliter Cassie med att memorera och sätta sig in i Lexies liv.

Hon delar ett hus med tre män och en annan kvinna som alla arbetar på universitet. Det är ett udda gäng som tillbringar all sin lediga tid tillsammans. Hit in ska alltså Cassie bege sig och låtsas vara någon annan. Det är en besvärlig situation, som inte blir lättare av att hon fascineras av invånarna i huset och av Lexie som person. Hon dras med in i deras mycket speciella tillvaro.

Den här är, tycker jag, en väldigt bra bok! Jag tyckte mycket om den första, TILL SKOGS, och tycker minst lika bra om den här. Historien i sig är närmast osannolik, men det gör liksom ingenting. Man dras med, och fängslas av både personer och handling. Lite sorgligt är det dock att Rob inte har någon plats i historien. Man undrar om han är helt borta eller om han kommer att göra come back i nästa roman av Tana French. Jag hoppas det!

Den tionde gåvan

DEN TIONDE GÅVAN; Jane Johnson

Jag hade inga förväntningar alls när jag började lyssna på Sharon Dyalls uppläsning av DEN TIONDE GÅVAN. På boken i sig alltså. Anledningen till att jag valde den här cd-boken var just att det var Sharon Dyall som läste. Jag hade tidigare hört henne läsa TUSEN STRÅLANDE SOLAR och tycker att hon gör detta helt fantastiskt.

Jag behövde inte lyssna alls länge innan jag var helt inne i denna historia. Personerna blir levande och man ser dem verkligen framför sig. I och med att berättelsen utspelar sig i två tidsplan, dels i nutid och dels under 1600-talet, blir det aldrig tråkigt.

Julia Lovat får i avskedsgåva av sin älskare sedan 7 år tillbaka (som också är hennes barn- och ungdomsväns man) en bok om broderier. Michael som visar sig vara en riktig typ fick tag på boken via en annan vän till Julia. När han senare får reda på att den kan vara värd en del pengar gör han allt för att få tillbaka den.

Julia blir helt fascinerad av boken eftersom det med tunn fin stil över sidorna med broderimönster är skrivet en dagbokstext från 1600-talet. Det är Catherine Ann Tregenna, en ung kvinna från Cornwall, som skriver. Till en början ar Catherine, kallad Cat, allmänt uttråkad och önskar sig lite mer spänning i sitt liv. Just spänning får hon mer än nog av när hon och halva befolkningen i staden där hon bor blir bortförda av muslimska pirater från Marocko. De som överlever sjöresan blir sålda som slavar på marknaden.

Julia fängslas av Cat’s historia och följer efter i hennes fotspår till Marocko för att försöka få reda på vad som verkligen hände med henne och de andra invånarna från Cornwall. Genom ett par bevarade brev ifrån samma tidsepok får Julia klart för sig att händelsen med piraterna faktiskt har ägt rum, samt att Rob, Cat’s fästman hemma i Cornwall, ger sig iväg till Marocko för att försöka köpa henne fri.

Den här boken innehåller inte bara en utan flera kärlekshistorier. Jag blev helt klart positivt överraskad och hoppas på fler böcker av Jane Johnson!

Till skogs

TILL SKOGS; Tana French

TILL SKOGS kom ut på svenska 2008, och är Tana French’s uppmärksammade debutroman. Nu har det kommit en uppföljare på svenska OKÄNT OFFER, och en tredje del på engelska; FAITHFUL PLACE.

Cassie Maddox och Rob Ryan är kollegor vid mordroteln i Dublin. De har arbetat tillsammans länge och är väl sammansvetsade. De känner varandra utan och innan, alla medarbetare ser dem som en enhet snarare än två olika personer. De avslutar varandras meningar och de vet exakt hur den andre tänker. Det känns mycket sorgligt när de glider ifrån varandra, utan vad det verkar, någon möjlighet att reparera skadan.

Beskrivningen av deras relation och personligheter är en av de saker som gör att jag tycker att boken är så bra. Personerna känns verkliga och det är en soldisig nostalgi som jag gillar över tillbakablickarna.

Fallet de arbetar med länkas samman med en händelse i Robs barndom. Då han hette Adam Ryan och var 12 år. Tillsammans med sina vänner lekte han i skogen när kompisarna försvann och aldrig återfanns. Adam hittades tillslut, med skorna fyllda av blod och minnesförlust.

I nutid ska Cassie och Rob utreda mordet på en 12-årig flicka vars kvarlevor påträffats vid en arkeologisk utgrävning, inte långt ifrån den skog där Adams vänner försvann, då för längesedan.

Det är ett komplicerat fall och Ryan måste dölja, eller åtminstone inte öppet skylta med, sin rätta identitet, för att få fortsätta med utredningen. Allt eftersom arbetet går långsamt framåt börjar Ryan minnas fragment av sommaren då han var 12 år.

Mamma, pappa, barn

MAMMA, PAPPA, BARN; Carin Gerhardsen

Detta är andra delen i Carin Gerhardsens HAMMARBYSERIE. Jag märkte när jag började läsa att det var ett tag sedan jag läste första delen; PEPPARKAKSHUSET. Jag hade glömt av en del av handlingen och personerna var lite suddiga i början. Jag ska försöka läsa tredje delen VYSSAN LULL hyfsat snart, för att ha karaktärerna färska i minnet.

Jag gillar det här. Det är väl sammansatta personer och det känns äkta. Det som gör att jag inte kunde släppa boken var delarna om lilla treåringen Hanna. Hjälp, vad nervpirrande dessa stycken var!

Hanna vaknar och det är tyst i lägenheten. Pappa är bortrest, men i lägenheten ska mamma och lillebror finnas. Mamma har sagt åt Hanna att försöka stanna kvar lite längre i sängen om hon vaknar tidigt och det är tyst i lägenheten. Det gör hon, men till slut kan hon inte hålla sig längre. Hon kliver upp och börjar leka lite tysta lekar på sitt rum. Allt för att inte störa. Så duktig. Men, tillslut går det inte längre. Det är inte kul att leka helt ensam och Hanna är hungrig.

Hon tassar försiktigt ut i lägenheten och öppnar dörren till föräldrarnas sovrum, som till Hannas bestörtning är tomt. Mamma måste ha tagit med sig lillebror och flyttat ifrån Hanna för att hon varit så besvärlig.

Hanna är en modig och påhittig liten dam. Hon kommer på sätt att tina pytt-i-panna när hon märker att hon fortfarande är hungrig, fast hon ätit upp allt godis. Hon tänker sig också för och plockar undan efter sig så mamma ska bli nöjd om hon bestämmer sig för att komma tillbaka…Jag tror alla föräldrar som läser den här boken får lite svindel…Tänk om…

Till slut så börjar hon ringa lite nummer på måfå för att försöka hitta pappa i Japan. Det går ju inte bra alls, men hon kommer till en tant som förstår att något är riktigt fel. Det visar sig att Hanna fått tag på en riktig krutgumma. Hon ringer till polisen och sätter fart på dem, och ger sig inte vid lite motstånd. När hon tycker att saker och ting utvecklar sig lite väl långsamt ger hon sig iväg ut själv och efter Hannas beskrivning av vad hon kan se ifrån sitt fönster börjar hon leta efter rätt lägenhet…

Kanonbra bok (böcker) som rekommenderas, och jag ska absolut läsa trean också!

Blodläge

BLODLÄGE; Johan Theorin

Blodläge är ett bergslager, som enligt gamla sägner på Öland bildades då troll inifrån bergen och älvor från Alvaret möttes i ett stort och blodigt slag för länge sedan.

Blodläge heter också Johan Theorins nya bok, som liksom de två första utspelar sig på Öland. Vi får träffa Per som har ärvt en gammal stuga vid Stenbrottet i Stenvik. Han kommer till Öland med sin fjortonåriga son. Sonens tvillingsyster ligger på sjukhus för att genomgå en mängd prover. Pers pappa, som han har minimal kontakt med, har efter en stroke svårt att klara sig själv. Anledningen till den trasiga relationen dem emellan är att Per tagit avstånd från pappans livsstil som ägare till ett bolag som förr sysslade med att ge ut porrtidningar och porrfilm. Pappan var ett känt namn under 70-talet och gjorde sig då en förmögenhet. Pengar som sedan länge är borta.

På grund av olika omständigheter känner sig Per tvingad att ta med sig pappan till stugan på Öland. En rad egendomliga händelser som börjar med att pappans gamla filmstudio bränns ner och slutar med att pappan blir påkörd av en smitare och dör, gör att Per börjar gräva i det förflutna. Något som inte är populärt hos en del av pappans gamla affärsbekanta.

Samtidigt sitter Gerlof Davidsson, som vi mött i Theorins tidigare böcker, i sin stuga i Stenvik och läser sin döda hustru, Ellas, gamla dagböcker. Bland annat skriver hon om en ’byting’ som smyger omkring utanför trädgården, som hon ibland förbarmar sig över och ger lite att äta. I gengäld hittar hon på sin trappa en del smycken. Gåvor som hon känner sig mycket olustig inför. Gerlof har efter en tid på ett äldreboende i Borgholm beslutat sig för att återvända hem till sin stuga. Detta trots att personalen på äldreboendet försökt övertala honom att låta bli.

Två nya lyxvillor har byggts invid stenbrottet där Pers och Gerlofs stugor ligger. I en av dem bor Vendela, som har vuxit upp på en bondgård intill Alvaret. Återkomsten till Öland väcker gamla minnen till liv.

Jag tycker mycket om den här boken. Det moderna som blandas med gammal folktro, personerna som blir så levande och många små historier som vävs samman så självklart på slutet. Så; läs! Och läs också de två tidigare böckerna av Johan Theorin; SKUMTIMMEN och NATTFÅK. Alla tre kan läsas fristående, men jag skulle nog tipsa om att läsa dem i rätt följd, eftersom man då får följa Gerlof, som figurerar i alla tre böckerna, från början.

Allt som återstår

ALLT SOM ÅTERSTÅR; Ellen Boardy

Berättelsen utspelar sig på Orust i Bohuslän i början av 1900-talet. Det är en släkthistoria med Emma som huvudperson.

I början av boken känns Emma som nyfiken och levnadsglad. Nästan lite upprorisk. Detta mattas med tiden och Emma blir kvar hemma på gården när de andra syskonen ger sig av. Några så långt som till Amerika. Det är en av de bästa bitarna med boken, tycker jag, hur relationen till den emigrerade brodern beskrivs. Han höjs till skyarna trots att han sviker gång på gång. Inte bara Emma utan också sin fru och deras son. Trots detta riktas ingen riktig ilska gentemot brodern. Mer återhållsam förebråelse kanske.

Innan hon gifter sig med Emil, som arbetar som dräng på faderns gård, blir Emma förälskad i en av granngårdens pojkar. Man undrar varför det inte blev någonting av denna förälskelse? Det fanns intresse från båda håll. Var Emma inget bra parti? Var granngårdens söner lite för fina? Man blir som läsare lite ledsen när det rinner ut i sanden. Sedan känns det ändå helt rätt när Emma förstår att det är Emil som är den rätte. Plötsligt går det upp för henne, att det är så det kommer att bli. Så ska hennes liv se ut. Gifta sig med Emil, föda hans barn och bo kvar och sköta gården där hon själv är född.

Det är en stillsamt berättad historia där det ändå händer mycket. Det är ett helt livsöde vi får ta del av. Det här var en bokcirkelbok för mig, och jag vet inte riktigt om jag hade läst den om det inte vore för det. Nu är jag glad att det faktiskt blev så.

Vad jag känner nu, några veckor efter avslutad läsning, är att jag kanske skulle ha velat lära känna Emma ännu bättre, helt nära kom man henne inte. Men det kanske var det som var meningen? Enligt författaren så är det hennes mammas farmor som står modell för Emma, och hennes liv boken baseras på. För mig skulle det kännas som ett omöjligt uppdrag att skriva om min mammas farmor Judith, som jag faktiskt hann lära känna ganska bra. Hon hann t o m med att träffa mitt första barn. Men vad roligt det skulle vara att få veta mer…Och kanske lite skrämmande också.