Några små tips...

På Bibliotekskatten, där jag skriver nu, kommer det ganska ofta tips på ungdomsböcker. Sedan skriver några av oss barn- och ungdomsbibliotekarier i Härryda kommun boktips för unga på Facebooksidan Måste läsas! Gå gärna in och gilla oss där!

Lite snålt med inlägg...

Vissa kanske har lagt märke till att inläggen inte kommer så tätt som de brukar på den här bloggen längre? Anledningen till det är att jag ska sluta som skolbibliotekarie på Båtsmansskolan och i och med det så  har det varit lite annat att stå i. 

Jag ska fortsätta som bibliotekarie inom kommunen, på huvudbiblioteket i Mölnlycke och det ska så klart komma en ny skolbibliotekarie till Båtsman.

Hur det blir med den här bloggen har jag inte riktigt bestämt ännu. Jag kommer fortsätta skriva lite inlägg om barn och ungdomsböcker ett tag till i alla fall, och sedan så kommer min efterträdare säkert att fortsätta bloggen på något sätt. Vi ska bara klura ut hur...

Lite dumt blir det ju i och med att bloggens namn är Annettes bokblogg. Jag återkommer så snart vi vet hur vi ska göra, men här kom i alla fall en förklaring till varför det varit lite tunt med inlägg på sistone! Fram tills dess så skriver jag inlägg, så ofta jag hinner, även om dessa i fortsättningen inte kommer att vara så Båtsmansrelaterade...

Frost

Titel; Feber
Författare; Maggie Stiefvater
Förlag B Wahlström

Feber är den, av många, hett efterlängtade uppföljaren till Frost. Försöket att få Sam att behålla sin människoskepnad har lyckats, och Grace borde vara överlycklig. Naturligtvis så är hon glad för detta, men samtidigt är det annat i tillvaron som stör. Hon har, för kanske första gången i sitt sjuttonåriga liv, hamnat på kollisionskurs med sina föräldrar, och det verkar inte som om de hittar en väg att kommunicera med varandra. Det är bara bom stopp.

Konflikten handlar om Sam, som föräldrarna anser har dåligt inflytande över Grace, de vill inte att de ses så ofta som de gör. Och då är de inte ens medvetna om att Sam faktiskt tillbringar i stort sett alla nätter i Grace rum. De har helt enkelt bestämt sig för att inte tycka om Sam. Från att ha varit mer eller mindre ointresserade av hur Grace tillbringar sin tid så ska de plötsligt ha koll på allt hon gör och med vem hon gör det. Tidigare har det ju snarast varit så att föräldrarna varit frånvarande och att Grace fått tillbringa många kvällar hemma i huset helt ensam.

Sedan är Grace själv inte frisk. Hon drabbas av hög feber, illamående och näsblod. Både hon, Sam och kompisen Isabel, är nog på det klara med att det har någonting med vargarna att göra, men Sam och Grace vill nog inte riktigt erkänna det ens för sig själva.

Sam är oerhört lättad över att han får behålla sin mänskliga form. Detta är vad han drömt om, att få vara med Grace och att kunna utveckla sin sång och sitt låtskrivande, att leva ett lugnt och normalt liv. Komma tillrätta med sina hemska barndomsminnen och se till att göra vad han kan för flocken.. Allt borde vara bra. Samtidigt känner han ett enormt ansvar nu när Beck har antagit en permanent vargskepnad. Sam är också förbryllad över varför Beck har valt att förvandla några av de nya flockmedlemmarna. Han kan inte förstå anledningen till att sångaren i bandet Narkotika ska tillhöra vargfamiljen. Han hoppas att Beck har haft någon särskild anledning till sitt beslut och han hoppas att Beck tagit rätt beslut. I slutet av boken anar man att Beck faktiskt hade en plan med att förvandla Cole, det var inte helt solklart men jag tror att vi får en förklaring i trean när (hoppas det blir hyfsat snart!!!) den kommer.

Jag tycker absolut att tvåan höll måttet. Jag var lite rädd för att det skulle kännas som en upprepning och att handlingen inte skulle föras tillräckligt framåt, samt att karaktärerna inte skulle hålla måttet. Men, som sagt, jag tycker den håller och efter den fruktansvärda cliffhangern på slutet så ser jag mycket fram emot trean!

Framförallt så gillar jag den där lågmälda torra humorn som kommer fram då och då, som när Sam efter att ha frusit sig halvt fördärvad ute i sin bil i väntan på att kunna smyga in i Grace’s rum säger någonting i stil med att ”Vi borde kanske fundera över att byta livsstil. En annan bra sak i tvåan är att karaktärerna djupnar något. Man lär känna Sam och Grace bättre, och likadant är det med Isabel, som tar ganska stor plats i boken.

Jag kommer ihåg att jag var väldigt tveksam innan jag läste Frost. Efter Twilight-böckerna och andra vampyrböcker tänkte jag; Herregud varulvar, nej det orkar jag inte med….Men det gjorde jag och jag tyckte om den, tyckte den kändes fräsch och inte alls som något som skrivits i kölvattnet av succén med Twilight. Jag fick samma känsla nu. Det här känns fräscht och lite annorlunda. En annan fördel, om man nu ska jämföra med twilight, är att böckerna inte alls är lika tjocka, Man får inte någon känsla av att det är med en massa ovidkommande information enbart som utfyllnad.

Nu ska jag ta och ta reda på om trean kommit ut på engelska och om det finns någon information om när den kommer på svenska!

Tillägg; Den ska tydligen komma i juli 2011 på engelska...Då blir det nog att läsa trean på engelska, för jag tror inte jag har lust att vänta längre än så.

Inläggget är även publicerat på Bibliotekskatten

Hemligheter, hemligheter och ännu fler hemligheter

Titel; Rebeccas hemligheter
Författare; Sally Beauman
Förlag; Månpocket

Obs! Spoilervarning lite varstans i detta inlägg!

Jag var verkligen fruktansvärt nyfiken, och ville verkligen att boken skulle vara bra. Jag hade hoppats på någon riktigt klurig, men ändå i sammanhanget helt logisk sorts "förklaring", till dels vad som hände den där sista kvällen i Rebeccas liv och dels till vem Rebecca egentligen var.

Nu fick man ju till viss del reda vem hon var, var hon kom ifrån, vem hennes mamma var och kanske (?) vem pappan var. Men ändå så känns det som om väldigt många frågetecken finns kvar. Eller rättare sagt; förklaringarna gjorde, i alla fall för mig, att det finns fler frågetecken nu än tidigare...Inte helt tillfredsställande. Alla motsägelsefulla uppgifter! Rebeccas dagbok säger en sak, som sedan efter vidare efterforskningar visar sig vara fel...

Boken börjar så lovande. F d fredsdomare Arhur Juylan får ett paket skickat till sig. Ett paket som innehåller en liten svart dagbok med de handskrivna orden "berättelsen om Rebecca" på framsidan. Där finns två bilder inklistrade i boken, en bild av ett barn som ser ut att vara utklätt, kanske i maskeraddräkt, och ett gammalt vykort föreställande Manderley. För övrigt är boken helt tom.

Juylan blir upprörd över paketet och bestämmer sig för att sammanställa de anteckningar han i alla år har sparat gällande Rebeccas död och Manderley. Han har, efter vad man förstår, alltid haft en gnagande känsla av oro när det gäller vad Rebecca egentligen råkade ut för. Att han var Max de Winters vän tillika fredsdomaren som tillkallades för att medla kvällen då de Winter anklagades för mordet på Rebecca av Rebeccas kusin, har inte gjort saken lättare. Även om så gott som alla inblandade var hyfsat överens om att det faktiskt var självmord det handlade om, eftersom Rebecca samma dag hon dog fått reda på att hon var obotligt sjuk, så har Juylan hela tiden känt sig övertygad om att Max de Winter dolde någonting för honom. Ännu säkrare på detta blev han vid jordfästningen av Rebecca, i familjens gravkammare, vid Manderleys kyrka.

Denna inledning plus att Beauman tidigt introducerar en man (som man märker "har ett förflutet"!) som heter Terence Grey, som även han är mycket intresserad av Manderleys historia. Efter bara ett kort tag, dock, förstår man att det han egentligen vill veta mer om är enbart Rebecca och hennes historia.

Ellie, Juylans dotter som har blivit kvar hemma för att vårda pappan, verkar också så lovande. Skärpt och iakttagande, man förstår att hon vet mer än vad som framkommer i dialogen.

Ja, jag tycker verkligen om boken i början och en bra bit in i handlingen. Sedan blir det lite för mycket av allt. Det är inte bara Rebecca som bär på hemligheter. I stort sett alla inblandade har åtminstone en stor sak att dölja. Det blir för många spår, för många svar vilka i sin tur leder till ännu fler frågor. Så där håller det på. Nej, berättelsen hade mått bra av att bantas ned något och att helt ta bort vissa bitar. Samtidigt så förstår jag Sally Beauman! Det finns så mycket att nysta i, ett så rikt persongalleri att ösa ur. Svårt att hejda sig då.

En del som jag tycker kändes helt onödig är den där Mrs Danvers uppenbarar sig, i London. Var kom det ifrån? Det kändes mest som om att man var tvungen att stoppa in henne någonstans i boken för att det skulle vara märkligt om hon inte var med?

Hur som helst så kommer jag alltid att grubbla över; Hade Rebecca någonting med sin fars död att göra? Varför ljög hon annars om den i sin dagbok? Höll Terence Grey's tant May honom undan från Rebecca (förutom vid det där enda tillfället i kyrkan) med flit, för att hon inte litade på henne? Blev Rebecca "styvsysterligt" behandlad av sin moster och sina kusiner under den där tiden då hon var inneboende hos dem? Eller är det en omskrivning? Blev hon väl omhändertagen, men uppfattade det själv annorlunda? Eller ljuger hon medvetet i dagboken? etc etc.

Ja, det finns en hel del att funderar över. Jag får raskt slänga mig över någonting annat som gör att jag kan lägga mysteriet med Manderley åt sidan.

Sedan tycker jag inte alls om hur Mrs de Winter II beskrivs i Rebeccas hemligheter! Hon har blivit en bitter person (vilket kanske inte är så konstigt i och för sig, efter allt hon har råkat ut för), som på många sätt har skrivit om sin egen och Max de Winters historia. Nej, jag hade hoppats (som jag skrivit i ett tidigare inlägg) att hon skulle ha gift om sig och fått ett gäng barn att ta hand om! Men, det är klart, kanske efter den här sista trippen 'down memory lane', så kanske hon åker tillbaka till Kanada och lever lycklig i alla sina dagar!

Inlägget är även publicerat på Bibliotekskatten

Skuggserien

Titel; Skuggan över stenbänken
Författare; Maria Gripe
Förlag; Bonnier Carlsen

Om man läser lite olika bokbloggar, så har man kanske noterat att det är många som slagit till på boxen med uppväxtklassiker. Det har inte jag gjort, men när jag såg att Maria Gripes Agnes Cecilia fanns med där, så fick jag ett närmast akut behov av att läsa om Gripes Skuggserie, som börjar med Skuggan över stenbänken. Jag vet inte hur många gånger jag läst den boken! Jag minns att det tog ett tag innan jag förstod att det fanns fler delar, och hjälp vad glad jag blev då.

I den här första delen av Skuggserien så träffar vi Berta, som är berrättaren och hennes familj, som består av Mamma, eller 'Frun', pappa Carl-Vilhelm, Lillebror Roland och lillasyster Nadja. I hushållet finns också hushållerskan Svea. Eftersom deras jungfru precis har slutat har farmodern hjälpt till och hittat en ny flicka åt dem, som precis ska börja. När Carolin kommer, ställs tillvaron lite på ända för hela familjen. Berta känner sig både glad och förväntansfull, men också orolig. Hon känner på sig att det kommer att hända saker. Carolin liknar inte någon annan hon eller någon annan i familjen någonsin har träffat. Hon ifrågasätter och säger ofta rakt ut vad hon tycker och tänker, vilket inte var helt vanligt av en jungfru år 1911...

Pappan håller på med ett arbete om den store Emanuel Swedenborg, och är inte speciellt närvarande, även om Berta har ett bra förhållande med sin pappa. Mamman är osäker och håller hårt på etiketten. Den som verkligen styr hushållet är Svea. Det viktigaste är att Svea trivs! Om Svea inte trivs så märks det tydligt och stämningen i huset försämras till på gränsen till outhärdligt. Och det vill man ju inte! Så alla ser till att Svea trivs.

Det är också så att det är Svea som bestämmer om de nya husorna ska få stanna i huset. Blir det så att de gör något som inte faller Svea i smaken så byts de inom kort ut mot någon annan. Många är de husor som kommit och gått innan Carolin anlände.

Berta är 14 år i den här första boken. Hon är smart och hon funderar mycket. Innan Carolin kommer så är det nog mycket i samhället som hon tycker är fel, men i och med att det inte är ok för en tjej att säga vad hon tycker så tiger hon. När hon lär känna Carolin så öppnar sig Bertas ögon på ett sätt som nog inte hade varit möjligt utan någons hjälp. Hon lär sig om feminismen, orättvisor ute i världen och också i sin egen omedelbara närhet. På så vis så är det här en utvecklingsroman för Berta. Men dessa böcker är så mycket mer! Det är mycket vänskap, magiska inslag, kärlek och mycket, mycket mer.

I berättelsen är det ett, eller egentligen två, fotografier som spelar en viktig roll. Genom dessa fotografier kommer Berta så småningom något närmare Carolins hemlighet, och båda två frågar sig i slutet av boken; hur ska det bli nu, hur ska de förhålla sig till dels varandra och dels sin omgivning?

Ja, det blir nog en omläsning av hela serien framöver känner jag. I alla fall första och andra delen. Och! Jag tänker skylta med dem på jobbet och försöka få någon elev ett låna...Alltid en utmaning när det handlar om lite äldre böcker!

Inlägget är även publicerat på Bibliotekskatten

Jag skulle så gärna vilja veta vad som hände

Titel; Fråga Alice
Författare; Anonym

Förlag; Tiden
Jag har tänkt läsa den här boken så många gånger, men det har inte blivit av förrän nu. Det var egentligen så att jag när jag letade efter ungdomsböcker där det förekommer ett drogmissbruk, för ett projekt med sjuorna, som jag kom att tänka på Fråga Alice.

Den är skriven i dagboksform och vi får lära känna Alice och hennes familj, vänner, ovänner, etc enbart via Alice egna dagboksanteckningar. Det är en stark berättelse, och min enda invändning egentligen är väl att den kan kännas lite gammal för dagens trettonåringar att läsa. Den har ju några år på nacken. Jag tror att första svenska upplagan kom ut 1979 och originalet på engelska 1971. Samtidigt tror jag igenkänningsfaktorn kan vara hög ändå. De typiska tankarna som kommer under tonåren, all oro, alla känslor, de är i mångt och mycket det samma nu som då.

En sak som slog mig när jag läste var att det går så ruskigt fort för Alice att bli helt fast i ett drogberoende. Man får en känsla av att det nästan går från ena dagen till den den andra. Detta kan nog göra att en del läsare har svårt att tro på berättelsen, man kan få en känsla av att det är lite konstruerat, vilket jag inte läst någonting om att det skulle vara.

Under läsningen så märkte jag att jag fick upp en bild av en annan bok i tankarna hela tiden, och efter ett tag kom jag på att det var Till minnet av Mari som spökade för mig. Den kom ut 1981, så jag var i 15 årsåldern någonstans när jag läste den och jag kommer ihåg att den drabbade mig totalt. Det är Maris dagboksanteckningar som samlats, blandat med återgivna samtal med mamman Mariann, samt Marianns egna dagboksanteckningar för tiden precis efter Maris självmord.

Jag tror att likheten mellan dessa båda böcker är att man får en känsla av att tjejerna, fast att de är så unga, är så kloka. De resonerar och spekulerar om allt mellan himmel och jord och verkar så väldigt mogna, mitt i all ångest och oro.

Obs! Spoilervarning!

I och med att författaren till Fråga Alice hittas död bara några veckor efter det att hon skrev den sista dagboksanteckningen så känns det så oavslutat på något vis. Det framgår inte om man  i efterhand fått reda på om det var en avsiktlig överdos, eller ens om hon tagit några droger alls eller om det faktiskt var någonting annat. Något inte organ kanske sa stopp helt enkelt efter allt kroppen blivit utsatt för? Som läsare så tror man ju strax före slutet av boken att det kommer att ordna upp sig till slut. Familjen har stöttat hela vägen och gör det fortfarande, vistelsen på beandlingshemmet är över, skolan väntar och det finns också en eventuell pojkvän med i bilden. Så, man undrar, vad gick snett? Sorgligt är det, och en mycket läsvärd bok. Hoppas att några av sjuorna nappar på den.

Detta inlägg har även publicerats på Bibliotekskatten

Farsta fritt fall

Titel; Farsta fritt fall
Författare; Ulrika Lidbo

Förlag; Alfabeta
Efter pappans, som är polis, hjärtinfarkt flyttar Henrika och hennes familj från Lund till Farsta. Pappan som inte kan arbeta på samma sätt som tidigare blir erbjuden en skrivbordstjänst i Farsta som han tackar ja till . Hellre än att gå i förtidspension, som han absolut inte kan tänka sig.

Mamman reser mycket i jobbet och är sällan hemma. När hon kommer hem har hon fina presenter med sig till Henrika. Fina presenter men ingen tid över för att lägga märke till att Henrika inte fixar det här med flytten särskilt bra. Dels tar hon ett alltför stort ansvar för pappan eftersom mamman sällan är hemma, dels kommer hon inte in i nya klassen över huvud taget. Allt är så annorlunda mot hur det var i Lund. Hon vet inte hur hon ska bete sig, vad hon ska säga eller vad hon ska ha på sig för kläder. Allt blir bara helt fel.

I ett programöverskridande projekt blir Henrika och Mira hopsatta att arbeta i en grupp. Det går inget vidare. De är varandras motsatser. Mira bor med en alkoholiserad, tablettmissbrukande mamma i en liten lägenhet vid Farsta centrum. Hon hänger med andra i samma utsatta situation och har nog provat det mesta när det gäller droger. Vad som gör dem lite lika ändå är att de båda tar stort ansvar för en förälder, fast med helt olika förutsättningar. De vet egentligen ingenting alls om varandra, varje möte slutar mer eller mindre i katastrof. Mira vräker ur sig någonting dumt som hon sedan ångrar och Henrika bara sluter sig och säger ingenting alls.

Det känns ändå som om det är Mira som till slut blir drivande i det att de faktiskt till viss del hittar fram till varandra. Mira som bestämt sig för att faktiskt gå till skolan, att lägga av med sprit och droger. Att faktiskt försöka ordna upp sin tillvaro så gott det går. När sedan mamman beslutar sig för att göra ett försök hon också så anar man en ljusning.

Henrika genomgår också en förändring. Hon sätter på något vis stopp för att alltid vara artig och trevlig, att acceptera pappans sätt gentemot henne. Det här med att han fortfarande behandlar henne på samma sätt, pratar med henne på samma vis, som han gjorde för fem år sedan.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Jag gillade Ulrika Lidbo's debut; Decembergatans hungriga andar också, men den här är, tycker jag, bättre. Ulrika Lidbo skriver med ett språk som känns äkta. Det låter inte ett dugg konstruerat, något som är viktigt i all ungdomslitteratur. Det finns också ansvarstagande vuxna, vuxna som faktiskt bryr sig. De kanske inte syns så värst tydligt, men de finns där i alla fall. Detta är annars något man ofta saknar i barn- och ungdsböcker. Vettiga vuxna. De flesta vuxna verkar vara helt egotrippade och totalt ansvarslösa och inte märka någonitng av vad som händer med barnen eller ungdomarna i deras närhet. Man kan bli lite trött på dumma vuxna. Nu är väl detta fenomen i och för sig mest synligt i barnböcker och inte lika tydligt inom ungdomslitteraturen.

Jag gillar verkligen de här båda tjejerna som är så starka båda två, fast på olika sätt. Jag vill veta hur det går för dem. Jag vill ha en fortsättning! Jag vill veta om Henrika kan stå emot, om hon orkar att göra det hon innerst inne vet är rätt. Om hon orkar att inte välja det enkla, bara för att hon är så trött på att vara oskulden, tönten och trött på att inte vara en av de andra. Jag hoppas hon orkar vänta på de där andra kompisarna som säkert kommer att dyka upp om hon har lite tålamod. De där kompisarna som hon kan känna sig hemma med, där hon inte behöver känna sig så fel hela tiden.

Och hur ska det gå för Mira? Mira som envetet bestämt sig för att bryta med det gamla, som till slut har förstått att hon faktiskt ser dåligt, tagit mod till sig och och gått till optikern och fått glasögon. Ingen vuxen har över huvud taget brytt sig så pass mycket att de har förstått att hon har dålig syn. Ja,det skulle vara fint med en fortsättning!

Detta inlägg är även publicerat på Bibliotekskatten

Bättre sent än aldrig...

Äntligen blev jag färdig med listan över böcker jag läst 2010. Jag kan slarva lite med att skriva upp vad jag läser så jag har säkert missat någon eller några. Kanske får komplettera lite allt eftersom...

Listan är i kronologiskt ordning utifrån när jag läste dem. Altså blir det, när det gäller mig, en salig blandning av barn, ungdom och vuxenböcker!

1. Joyce Carol Oates; Älskade syster
2. Eva Ibbotson; Flykten från Berganien (Hcg)
3. Melissa Marr; Mer än ögat ser (uHce)
4. Zozou Corder; Nabus bok ( Hcg)
5. Marie-Louise Jensen; Där två hav möts (uHce)
6. Ritta Jacobsson; Afrodite och olyckstrasten (uHc)
7. Curtis Sittenfeld; Presidenstens hustru
8. Carin Hjulström; Finns inte på kartan
9. R.R Collins; Svikarens spel (uHce)
10. Catarina von Brecow; Bara inte du (uHc)
11. Chimamanda Ngozi Adichie; En halv gul sol
12. Karin Alfredsson; Kvinnorna på 10:e våningen
13. Khaled Hosseini; Tusen strålande solar
14. Robert Muchamore; Rekryten (uHce)
15. Scott Westerfeldt; Parasit (uHce)
16. Sonya Sones; Vad min mamma inte vet (uHce)
17. Sonya Sones; Vad min flickvän inte vet (uHce)
18. Carol Goodman; De döda språkens sjö
19. Mårten Sandén; Den femte systern (uHce)
20. Sapphire; Precious
21. Kate Jacobs; Livets aviga och räta
22. Petrus Dahlin; Skogens systrar (Hcg)
23.. Siri Hustvedt; Sorgesånger
24. Matthew Morgan; Varulv möter drake (Hcg)
25. Jesper Tillberg; Skatans nyckel (Hcg)
26. Petrus Dahlin; Kalle Skavank branden vid Söderbysjön (Hcf)
27. Helena Östlund; Joy & Hockeykillarna (Hcf)
28. Anna Knutsson; Ingen ser dig (Hcg)
29. Anders Björkelid; Ondvinter (uHce)
30. Maggie Stiefvater; Frost (uHce)
31. Guillermo del Toro; Släktet
32. Emily Gould; Häxskolan (uHce)
33. Emily Giffin; Den man älskar
34. Elin Boardy; Allt som återstår
35. Maja-Maria Henriksson; Jag finns (uHc)
36. Gayle Forman; Om jag stannar (uHce)
37. Karin Gerhardsen: Mamma, pappa, barn
38. Karin Alfredsson; Kl 21:37
39. Björn Sortland; Alla har ett hungrigt hjärta ( uHce)
40. Johan Theorin; Blodläge
41. Tana French; Okänt offer
42. Lisa Bjärbo; Det är så logiskt alla fattar utom du (uHce)
43. Ritta Jacobson; Afrodite och skulden (uHce)
44. Lena Lilleste; Mord i blicken (Hcg)
45. Eva Susso; Street (uHc)
46. Jane Johnson; Den tionde gåvan
47. Audrey Niffenegger; Själens osaliga längtan
48. Johan Ajvide Lindqvist; Lilla Stjärna
49. Jaquelin Wilson; Tvillingsjälar (Hcg)
50. Kate Morton; Dimmornas lek
51. Kate Morton; Den glömda trädgården
52. Barclay Linwood; Alltför nära
53. Marian Keys; Oväntat besök på Star Street
54. Lin Hallberg; Teddy i skolan Hcf
55. Jenny Valentine; Finding Violet Park (ung engelska)
56. Jenny Valentine; Broken soup (ung engelska)
57. Martina Haag; Hundpalatset
58. Johanna Lindbäck; Saker som aldrig händer uHc
59. Anne Cassidy; Besatt uHce
60. Maj Bylock; silverkniven uHc
61. Stephenie Meyer; Bree Tanners andra liv uHce
62. Becca Fitspatrick; Fallen ängel uHce
63. Magnus Nordin; Skuggvarelser uHc
64. Magnus Nordin ; Blodets röst uHc
65. Coleen Murtagh Paratore; Bröllopsfixarens dotter Hcg
66. Jenny Han; Sommaren jag blev vacker uHce
67. Barbara Voors; Emmy Moréns dubbla liv uHc
68. Rachel Ward; Döden i dina ögon uHce
69. Sarah Dessen; Mycket mer än så uHce
70. Jennifer Lauck; Blackbird Lz
71; Jennifer Lauck; Som stilla vatten Lz
72. Jennifer Lauck; Visa mig vägen Lz
73. Tess Gerritsen; Skendöd
74. Tess Gerritsen; Syndaren
75. Melissa Bank; Flickornas handbok i jakt och fiske
76. Hans Koppler; Vi i villa
77. Marianne Wallin; Den nya ponnyn Hcg
78. Ann-Helen Laestadius; Hej vacker Hcg
79. Johanna Thydell; Ursäkta att man vill bli lite älskad uHc
80. Danielle Trussoni; Angelologi
81. Karin Alfredsson; Den sjätte gudinnan
82. Petter Lidbeck; Den femte mannen Hcg
83. Jenny Jägerfeld; Här ligger jag och blöder uHc
84. Suzanne LaFleur; Kram från Alice Hcg
85. Mikael Salmson; Svarta fåglar Hcg
86. Ingelin Angerborn; Sorgfjäril Hcg
87. Suzanne Collins; Fatta eld uHce
88. Magda Eggens; Jag måste berätta uLz
89. Katerina Janouch; Hittebarnet
90. Morgan Larsson; Radhusdisco
91. Jandy Nelson; Himlen börjar här uHce
92. Berg Johansson Karina; Synvilla uHce
93. Suzanne Collins; Revolt uHce
94. Mårten Melin; Som trolleri Hcg
95. Hjort/Rosenfeldt; Det fördolda
96. Eva Ibbotson; Resan till River Sea Hcg
97. Tim Bowler; Spela död uHce
98. Jay Asher; Tretton skäl varför uHce
99. Petter Lidbeck; De tusende uHce
100. Charles Higgins; Fienden uHce
101. David Almond; Svarta vingar uHce
102. Patti Smith; Just Kids Ijz
103. Agnes Hellström; Ränderna går aldrig ur
104. Andrew Taylor; Nattvandraren
105. Cannie Möller; M som i Mara uHc
106. Lucy Chrostopher; Fångad uHce

Janusstenen

Titel; Janusstenen
Författare; Elly Griffiths
Förlag; Minotaur

Kan inte annat än att hålla med Hela Dahlgren på Dark places om att även tvåan i Elly Griffiths serie om arkeologen Ruth Galloway håller måttet! Och ja, jag skulle också gärna haft denna sympatiska arkeolog som bästa vän :-) !

Jag kunde knappt vänta tills jag fick plocka fram Janusstenen, som är nummer två i serien, och jag sträckläste när jag jag väl börjat. Nu känns det oerhört frustrerande att trean, Huset vid havets slut inte har kommit ut ännu. Man kan ju så klart beställa hem den på engelska, men på något sätt så känns det underligt när jag börjat läsa böckerna på svenska.

Akademiska miljöer, Norfolk, lite lagom dysfunktionella personer, jordnära präster, små isolerat belägna stugor, katter och så en riktigt spännande deckarhistoria på det. Enligt mig så blir det inte mycket bättre än så. Jag avundas er som inte börjat läsa om Ruth Galloway ännu. Ni har ju er trevliga läsning kvar!

Flickan under jorden

Titel; Flickan under jorden
Författare; Elly Griffiths
Förlag; Minotaur

Jag blev, som jag misstänkte redan tidigare, inte besviken då jag på allvar började läsa Elly Griffiths Flickan under jorden! Direkt då jag var klar med första delen om arkeologen Ruth Galloway,  reserverade jag tvåan, som jag ska plocka med mig från bibblan på väg hem i eftermiddag.

Det var så mycket som var bra. Bland annat fattade jag genast tycke för både vår hjältinna Ruth Galloway med hennes små och mycket mänskligt charmiga skavanker och kriminalkommisarie Harry Nelson. Även de andra personerna är väl sammansatta och det känns som om man kommer flera av dem lite grand inpå livet då man läser.

Sedan dessa fantastiska beskrivningar av naturen i Norfolk! Dessa märkliga marskland. Gränslandet mellan land och vatten, och mycket förrädiska att kliva omkring i om man inte vet exakt var man ska sätta fötterna och har grym koll på tidvattnet. Man får också en stark känsla av att Griffiths kan sin historia och arkeologi, alla detaljer känns trovärdiga.

Lite av handlingen då;
Nelson tar i början av boken kontakt med Ruth Galloway för att få hjälp med att identifiera ett lik som påträffats i utkanten av våtmarkerna utanför staden King's Lynn i Norfolk. Nelson hoppas i det tysta att det ska var liket av en liten flicka som försvann för nästan tio år sedan. Han hade hand om fallet och flickan återfanns aldrig.

Nu visar det sig att det påträffade skelettet är över 2000 år gammalt och har ingenting alls att göra med flickan Lucys försvinnande. Det gamla ouppklarade fallet tär på Nelson, och förvärras då ytterligare en liten flicka, Scarlet  fyra år, också försvinner utan några som helst spår.

I och med fyndet av det 2000 år gamla skelettet kommer Ruth åter i kontakt med gamla arkeologvänner med vilka hon gjorde en utgrävning i marsklandet där skelettet påträffades, vid tiden då Lucy försvann. Intrigen tätnar då en del av dessa gamla bekanta uppför sig underligt, eller rent av misstänkt. Ruth hamnar emellan lojaliteter, vilket aldrig är särkilt trevligt.

Som alltid då jag läser en deckare jag tycker mycket om, så blev jag lite orolig någonstans i mitten, över att storyn inte skulle hålla hela vägen, att slutet skulle bli en stor besvikelse. Men, jag hade inte behövt oroa mig ett dugg! Slutet var, liksom hela boken från pärm till pärm, en ren njutning att läsa. Jag kan knappt bärga mig tills i kväll då jag kan gå och lägga mig och börja på tvåan...

Glad...

Titel; Hitta Violet Park
Författare; Jenny Valentine
Förlag; Atrium

...blev jag när jag fick hem Hitta Viloet Park av Janny Valentine i brevlådan! Jag har tidigare läst den på engelska och haft med den på bokprat, och jag tycker verkligen väldigt mycket om den här boken. Liksom den andra jag läst av författaren, Broken Soup. Nu hoppas jag på en översättning där också, samt av Ant colony, som jag inte läst själv ännu men definitivt kommer att göra.

I hitta Violet Park råkar Lucas Swain efter en sen natt, eller tidig morgon egentligen, få syn på en urna med någons aska inne på en liten rörig taxistation. Utan att egentligen veta varför så tar han illa vid sig då han får reda på att det är en gammal dams aska som finns i urnan. Lucas känner sig märkligt dragen till den gamla (döda) damen och vill inte att hennes aska ska behöva stå kvar på den lilla kvalmiga och smutsiga taxistationen. Utan närmare eftertanke ser han till att få urnan därifrån och börjar sedan leta efter ledtrådar till vem denna kvinna var. Till en början har han förstås ingen aning om att han genom att leta efter ledtrådar till Violet Parks liv, också kommer sin egen pappas försvinnande mycket nära.

Det här är en jättfin berättelse om att hitta sig själv och komma till insikt, genom att leta efter andra. Underbart inkännande och sympatiska (och också några mindre sympatiska) karaktärer, som man (läs jag!) känner att man skulle vilja träffa i verkliga livet.

Flyt

Titel; Flickan under jorden
Författare; Elly Griffiths
Förlag; Minataur

Titel; En dag
Författare; David Nicholls
Förlag; Printz Publishing

Titel; I det tysta
Författare; Andrew Taylor
Förlag; Forum

Äntligen känns det som om jag fått lite läsflyt igen! Blev väldigt glad när jag i går började kika lite i Flickan under jorden av Elly Griffiths och genast kände att det här blir nog en fullträff! När jag sedan förstod att det hela utspelar sig i Norfolk strax utanför King's Lynn, där jag har spenderat en hel del tid, blev det ännu bättre.

Parallellt läser jag också En dag av David Nicholls, och bara njuter än så länge. Av bara farten plockade jag också med mig I det tysta av Andrew Taylor hem ifrån biblioteket, så nu känns det som om helgen är räddad!

Alla Twilight fans blir nog glada....

...nu när vi har köpt in Om jag kunde drömma som serieberättelse! Välkomna att låna!

Titel; Om jag kunde drömma, serieberättelse
Författare; Stephenie Meyer
Förlag; B Wahlströms

Lite segt...

Det är inte särskilt tätt mellan inläggen på den här bloggen just nu...

Dels beror det på lite hög arbetsbelastning, men det beror också på att jag är inne i någon sorts lässvacka. Jag har inte haft något läsflyt vare sig med barn, ungdom eller vuxenlitteratur på ett tag. Det konstiga är att det hela började under jullovet då jag var ledig och skulle kunna ha läst massor. Skumt. I vanliga fall så kan jag alltid fuska mig igenom lässvackor genom att strunta i att läsa vuxenböcker och bara hålla mig till barn och ungdom. Vips, så brukar jag vara igång igen! Men den här gången har det varit segare. Även det här kan så klart bero på lite för mycket att göra på jobbet, även om jag inte brukar tycka att det hänger ihop.

Men, nu känns det som om det är på väg att släppa. Har flera titlar som jag längtar efter att ta tag i hemma på nattduksbordet! Hoppas på grymt läsflow fram i vår!

Nattvandraren

Titel; Nattvandraren
Författare; Andrew Taylor
Förlag; Forum

Nattvandraren utspelar sig i London och Cambidge år 1786. Huvudpersonen, John Holdsworth, har i snabb följd förlorat först sin son och därefter sin hustru, båda i drunkningsolyckor.

Hustrun, som drevs till vansinne av sorg och skuldkänslor efter förlusten av sonen spenderade allt de hade och ägde på olika medium för att få kontakt med sonen efter döden. Holdsworth står efter sin frus död helt barskrapad och på väg att förlora sitt boende, då en rik änka som läst hans bok om andeväsen, tar kontakt och vill anställa honom.

Väl i Cambridge, dit tjänsten för honom, blir Holdsworth inblandad i fler mysterier än att bota änkans son som förlorat förståndet, och bestämt hävdar att han sett ett spöke.

Cambridgemiljöerna är väldigt fint skildrade. Man kan klart och tydligt se de lite skamfilade salongerna och de dimbeslöjade broarna framför sig. Det här var den andra romanen av Andrew Taylor för min del och det lär absolut bli fler. Jag kan bara inte riktigt bestämma mig för att ta dem i kronologisk ordning och fortsätta med Främlingars dom, som är nummer två i Rothtrilogin, eftersom jag redan läst den första delen; De fyra yttersta tingen. Eller om jag ska sticka emellan med Den amerikanska pojken eller Det blödande hjärtat, båda vilka jag har skyhöga förväntningar på...Svåra beslut att fatta!

Slarvat igen…

Titel; Tretton skäl varför
Författare; Jay Asher
Förlag; Langenskiöld

Nu är det andra gången på kort tid som jag upptäcker att jag inte skrivit om en bok som jag tror att jag skrivit inlägg om för länge sedan…Det här är dessutom en av de bästa, tycker jag, ungdoms/cross over från 2010. Som jag har läst vill säga. Väldigt sorglig men också väldigt bra.

Clay Jensen får ett paket med 7 kassettband. Rösten på banden tillhör Hannah Baker. Hannah som är död. Hannah, som har tagit livet av sig, har spelat in 7 kassettband som Clay hittar utanför sin ytterdörr. När han sätter i det första bandet hör han Hannahs röst som berättar att om man har fått de här banden så är man en av de 13 personer som på något vis har drivit henne till att fatta det beslut hon gjorde.

Clay blir mer eller mindre förtvivlad. Han var kär i Hannah och kan inte för sitt liv begripa hur han skulle kunna ha gjort något som har gjort Hannah så illa att det bidragit till att hon tagit sitt eget liv.

Nästan mot sin vilja börjar Clay ändå lyssna på banden. Historien som berättas är så sorglig och berättas så sakligt att det gör ont i hjärtat att läsa. Man får som läsare reda på de där kanske från början till synes obetydliga händelserna som tar sådan fart och blir så stora att de till slut inte kan hejdas. Clay får allt eftersom band efter band tar slut lite ordning på sina tankar då han får insikt i vad som hänt och varför.

Det här är en väldigt stark berättelse. Den är sorglig och vacker. Den är så pass stark att jag inte tänker ta med den på något bokprat, och jag visar den enbart för niorna på skolan som vill ha boktips, och då berättar jag ganska utförligt vad den handlar om. Sedan kan man ju inte alltid välja vem som lånar boken på biblioteket, men jag kan se till att informera om boken. Man vet aldrig hur personen mår som läser…Samtidigt är den så otroligt bra att jag vill att så många som möjligt ska läsa den! Klurigt det där…

Ränderna går aldrig ur

Titel; Ränderna går aldrig ur
Författare; Agnes Hellström
Förlag; Forum

I Ränderna går aldrig ur träffar vi Elin som ska börja på Sigtuna internatskola. Man kan säga att det är något av en familjetradition. Elins mamma gick där hon också, i kungens klass. Trots detta så har mamman aldrig propsat på att Elin ska följa i hennes fotspår. Tvärtom, så verkar det som om hon vill hålla Elin borta från sin sida av släkten och dess traditioner och vanor och kanske framförallt ifrån deras sätt att tänka och behandla människor de inte riktigt anser spelar i samma liga som de själva, så mycket det bara går. Vilket så klart bidrar till raka motsatsen.

Elin vill väldigt gärna hälsa på hos mormor i fina villan utanför Stockholm, och vill väldigt gärna känna att hon tillhör det övre skiktet i samhället. Hon känner sig utanför då hennes mamma inte umgås med övriga släkten. Utanför, osäker och lite mindre värd. Osäker och splittrad eftersom hon inte riktigt känner sig hemma någonstans. Inte i de finare salongerna eftersom hon inte fått den uppfostran som krävs för att veta hur man ska bete sig i sådana sammanhang, men inte heller i lilla samhället Gimo där hon är uppväxt. Hon har hela tiden haft, om inte ena benet så i alla fall en fot, i mammans familjs överklassmiljöer.

Elins pappa dog tidigt så det har länge bara varit Elin och mamman. Efter lite övertalning från Elins mormor, som absolut är för att Elin ska börja på Sigtuna, ger mamman med sig. Till en början är allt frid och fröjd. Elin känner att hon har hittat hem. Hon trivs med reglerna och tycker skolans traditioner är helt OK, till och med lite gulliga.

Men, efter ett tag börjar hon känna sig kluven till hierarkin på skolan. Det är allt annat än rättvist och hets efter pengar, bra betyg och att umgås i rätt kretsar är det enda som egentligen räknas. Elins uppväxt med mammans avståndstagande från sin familj har satt sina spår och Elin ifrågasätter mer än vad som anses OK.


På ett sätt är det lätt att förstå Elins fascination inför livet på Sigtuna. Internatskolemiljöer har ett lätt romantiskt skimmer över sig. Åtminstone på lite avstånd. Antagligen inte fullt så starkt om man måste uppleva det på nära håll.

Jag reagerar lite på att Elins protester blir lite tama. Först protesterar hon lite lagom mycket mot mamman som inte vill ha henne på Sigtuna. Hon reagerar negativt på det samhälle där hon växte upp. Ser inskränktheten och vill bort. Sedan protesterar hon lite lagom mot Sigtuna och allt vad den världen står för. Det känns, tycker jag, inte helt övertygande åt något håll. Det kanske helt enkelt är så att jag inte lyckades komma Elin inpå livet. Jag tycker inte jag lärde känna henne tillräckligt. Som om hon befann sig lite i en bubbla. En bubbla som kanske hade behövt spricka för att det skulle kännas mer angeläget.

Den förbjudna skogen

Titel; Den förbjudna skogen

Författare; Brandon Mull
Förlag; Rabén & Sjögren

Jag visste inte alls vad jag kunde förvänta mig då jag började läsa den förbjudna skogen, mer än att det var första delen i en Fantasy trilogi.

Boken handlar om syskonen Seth och Kendra som ska tillbringa några veckor hos sin farmor och farfar eftersom deras föräldrar ska ut på en kryssning med mammans släktingar. Barnen kan inte följa med och föräldrarna känner att de måste resa då det handlar om ett arv och en önskan från barnens morföräldrar.

Just den biten tyckte jag kändes lite krystad. Det här med en sista önskan och att alla syskonen skulle åka på en kryssning tillsammans, men att barnen inte skulle med?

Barnen har i alla fall knappt träffat sin farmor och farfar tidigare och ser inte alls fram emot att tillbringa flera veckor mitt ute i ingenstans. Huset ligger långt ute i vildmarken och då de är på väg dit ser de att vägen är kantad med skyltar som lyder; Varning för hagelbössa och Inkräktare torteras osv. Inget vidare trevligt mottagande.

Väl framme får Seth och Kendra reda på att det är en mängd saker som de absolut inte får lov att göra, det finns en hel massa regler som de måste lova att följa. Som att inte gå in i skogen eller gå för nära dammen. Självklart dröjer det inte länge förrän de gör just detta, och snart blir de varse varför de här reglerna har satts upp.

Det är inget vanligt hus farfadern och farmodern bor i (och var finns förresten farmor?), och det är ingen vanlig skog runtom. Farfadern är skogvaktare och det visar vara allt annat än ett enkelt arbete att sköta.

Det här är en ganska lättläst, men spännande bok, och det ska bli intressant att läsa de andra delarna då de ges ut.

Grattis till Johanna Lindbäck för fin nominering!

Såg precis att Johanna Lindbäck blivit nominerad till Nordiska barnbokspriset för Saker som aldrig händer (Rabén & Sjögren). Kul tycker jag och många läsare på Båtsmansskolans skolbibliotek som gillar alla Johanna Lindbäcks böcker!

Här kan man läsa mer.
Rabén & sjögren

Fångad

Titel; Fångad
Författare; Lucy Christopher
Förlag; Rabén & sjögren

Det var ett tag sedan jag läste Fångad, och jag väntade medvetet med att skriva någonting om den, för jag ville få lite tid att fundera. Efter det att jag läst ut boken så var jag lite förvirrad. Jag visste inte riktigt vad jag skulle tycka. Det vet jag inte riktigt nu en tid efter heller!

På sätt och vis så tycker jag om den och på sätt och vis inte. Boken gör att jag känner mig lite obehaglig till mods. Och det är kanske bra? Det är kanske exakt så författaren vill att man som läsare ska känna sig då man läst boken. Ibland kan det ändå kännas OK att bli obehagligt berörd av en bok, men ibland så känns det inte OK, och jag kan inte bestämma mig för hur det är den här gången!

Men, boken handlar i alla fall om Gemma som, när hon är på semester i Bangkok tillsammans med sina föräldrar, blir bortförd av en man som kallar sig för Ty. Han drogar henne och tar med sig henne till Australien. Till ett hus långt, långt ut i vildmarken som han ställt iordning enkom för detta ändamål.

Ty är övertygad om att han genom att ta med sig Gemma, att ta henne bort ifrån allt välbekant och allt hon håller kärt, gör henne en stor tjänst. Han är helt övertygad om att Gemma, efter det att hon kommit över chocken, kommer att inse fördelarna med detta liv Ty valt åt dem båda.

Efter ett tag får man klart för sig att Ty träffade Gemma första gången i London då Gemma bara var 10 år gammal. Ända sedan dess har han haft koll på henne. På vad hon gör, hur hon mår, vem hon umgås med etc.

Utan att avslöja för mycket så kan jag säga att Gemmas känslor för Ty förändras allt eftersom tiden går. Även om hon hela tiden vill komma tillbaka hem igen, till sina föräldrar och till sina vänner, så ändrar hon gradvis uppfattning om Ty och om vem han är och vad han står för.

Bortser man ifrån min kluvna känsla över att känna mig obehaglig till mods, så är det här en spännande berättelse, och jag tror den kommer att få många läsare!

Populäraste böckerna på Båtsman november och december 2010

1. Kyssen; Jacquelin Wilson
2. Utan ett ord; Linwood Barclay
3. Darkside; Tom Becker
4. Tunnlar; Roderick Gordon
5. Hur kär får man bli; Katarina von Bredow
6. Stormvarning; Anthony Horowitz
7. Sommaren jag blev vacker; Jenny Han
8. Ett nytt liv på köpet; Emma Granholm
9. Här ligger jag och blöder; Jenny Jägerfeldt
10. Himlen börjar här; Jandy Nelson

Nya böcker på Båtsman december 2010

80 grader från Varmvattnet; Karin Alfredsson
Klockan 21:37; Karin Alfredsson
Kvinnorna på 10:e våningen; Karin Alfredsson
Mamma. pappa, barn; Carin Gerhardsen
Vyssan lull; Carin Gerhardsen
Jenny, Jenny; Annika rosendahl
Fyrmästarens dotter; Ann Rosman
Ondskans hotell; Sharon Siamon
Silversaxen; Sharon Siamon
Väx upp - och dra till fjällen; Tomas Dömstedt
Som om ingenting; Katarina von Bredow
Festen är min; Marita Gleisner
Afrodite och sveket; Ritta Jacobsson
Snart är jag borta; Hanna Jedvik
Hedvig; Annelis Johansson
M som i Mara; Cannie Möller
Fångad; Lucy Christopher
Skrämd till tystnad; Norah McClintock
Himlen börjar här; Jandy Nelson
En lek med elden; Derek Landy
Skulduggery Pleasant; Derek Landy
Impact; James C. Dekker
Pain & Wastings; Carrie Mac

Det fördolda

Titel; Det fördolda
Författare; Michael Hjort &; Hans rosenfeldt
Förlag; Norstedts

Jag blev väldigt förvånad då jag insåg att jag inte redan skrivit något inlägg om Det fördolda. Det var ett bra tag sedan jag läste boken, så det är en klar miss från min sida! Men här kommer det.

Det fördolda är första delen i en serie skriven av Michael Hjort och Hans Rosenfeldt. Precis nyligen kunde man se fösta boken filmatiserad på SVT med Rolf Lassgård i en av huvudrollerna. Kändes lite konstigt att titta på filmen så nära inpå ändå att boken kom ut. Först trodde jag att det var någonting annat, men insåg ju snart att det inte var så det låg till. När man väl vant sig vid tanken kändes det helt OK.

Konstigt däremot var att se andra delen på tv innan andra boken kommit ut. Vad är meningen här? Ska det komma en tvåa i bokserien som man redan sett som film? Eller hoppar de helt enkelt över det som hände i tv serien, andra avsnittet? Jag hänger inte riktigt med hur de tänker här. Ska bli spännande att se vad som händer i bok två. Som jag definitivt ska läsa för jag tycker det här är riktigt bra!

En av huvudpersonerna är Sebastian Bergman, psykolog. I början av boken är Bergman på väg att tömma sina föräldrars hus efter moderns död. Man märker snabbt att han inte har haft något kärleksfullt förhållande gentemot sina föräldrar. Tvärtom verkar det ha varit en mycket kylig relation. Under tiden som Bergman befinner sig i sina föräldrars hus, (som han för övrigt försöker göra sig av med så snart han bara kan, med möbler, personliga tillhörigheter, rubbet) begås det ett mord i staden.

Riksenheten som efter några dagar tar sig an fallet visar sig vara den grupp Sebastian Bergmna tidigare varit verksam inom. Av olika anledningar vill Bergman in i gruppen igen och erbjuder därför sina tjänster. Vilket inte tas emot så där vädigt muntert av vissa av de gamla kollegorna  eftersom Sebastian bergman inte är alldeles enkel att samarbeta med.

Lite känner man ju igen. en grupp poliser med olika karaktärer, en huvudperson som är lite besvärlig att ha att göra med etc. Men det känns inte alls tråkigt eller gammalt! Tvärtom. Det här är underhållande läsning och jag ser mycket fram emtor fortsättningen. Om nu inte bok två då är det man redan sett filmatiserad  förstås. Men så hoppas jag att det inte är. Slutet sedan är riktigt bra. En riktig cliffhanger som gör att man vill läsa mer riktigt snart.