måndag 7 juni 2010

Själens osalig längtan


SJÄLENS OSALIGA LÄNGTAN; Audrey Niffeneger

Jag har inte läst Tidsresenärens hustru och kan alltså inte göra någon jämförelse med Niffenegers debut. När jag läste om SOL tänkte jag att, wow, det här är något för mig; dysfunktionell familj med mörka hemligheter, och dessutom två (!) tvillingpar…låter som om det skulle passa mig utmärkt.

Det gjorde det också. Tror jag i alla fall. Fast inte riktigt hela vägen. Slutet kändes inte helt hundra.

Boken handlar om tvillingarna Julia och Valentina som får ärva sin mosters lägenhet bredvid Highgate kyrkogården i London. Detta är lite märkligt då de själva är bosatta i Chicago och aldrig har träffat sin moster. Som är deras mammas tvilling…mmm, börjar bra!

Någonting hände då Elspeth (mostern) och Edie (mamman) var i 20-års ålders. Något som gjorde att de bröt med varandra för att aldrig ses igen. Detta efter att ha varit helt oskiljaktiga ända sedan de var riktigt små. Precis som Julia och Valentina är nu. De gör allt ihop, klär sig likadant och tycker likadant. Eller? Sakta börjar Valentina, efter det att de kommit till London, att börja ifrågasätta deras sätt att leva.

Till saken hör också att Elspeth inte riktigt har lämnat lägenheten. Hon är död, men hennes ande eller väsen dröjer sig kvar. Först bara som en känsla, men sedan kan man t o m se henne, om än svagt. Tvillingarna och Robert, Elspeths unge älskare som bor i samma hus och har en framträdande roll i boken, kommunicerar med Elspeth genom skrift.

I samma hus bor också Martin som lider av svår ångest och tvångstankar. Hans fru har precis lämnat honom och flyttat tillbaka till Amsterdam där hon kommer ifrån. Martin kan inte gå utanför dörren utan håller sig inne i lägenheten där han maniskt skurar golv och duschar. Julia fattar tycke för Martin och bestämmer sig för att hjälpa honom. Jag vet inte riktigt om det kanske är just historien om Martin och hans fru som gör att jag inte får något riktigt grepp om berättelsen. Deras del i historien känns lite som om den inte riktigt behöver finnas där?

Jag skulle också vilja veta mer om Valentinas drastiska beslut. Det känns motstridigt. Varför vill hon, när hon äntligen börjat frigöra sig ifrån Julia och börjat längta efter att göra något eget, ta till så drastiska åtgärder? Naturligtvis anar hon inte Elspeths motiv för att hjälpa henne. Men ändå? Och Robert, förstår han redan från början vad som skall hända? Nja, jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Jag vet att jag VILL tycka bra om den och jag vet också att jag ska läsa Tidsresenärens hustru.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar