Saker som aldrig händer

SAKER SOM ALDRIG HÄNDER; Johanna Lindbäck

Det här är en bok som jag verkligen hade sett fram emot att få läsa! Jag tycker, som ju också märks här på bloggen, mycket om Johanna Lindbäcks tidigare böcker; EN LITEN CHOCK, MIN TYP BRORSA och TÄNK OM DET DÄR ÄR JAG.

Även om BRORSAN…fortfarande är min favorit så blev jag inte besviken på SAKER SOM ALDRIG HÄNDER. Nu visste jag ju, efter att ha läst olika bloggar och recensioner, på ett ungefär vad den handlade om, så innehållet som sådant bjöd inte på några egentliga överraskningar

Johanna Lindbäck är skicklig på att skriva om vardagliga problem utan att det blir varken banalt eller överdrivet. Utan att ha med varken för mycket sex, våld eller ond bråd död så blir det ändå engagerande. Som alltid så skildrar, tycker jag, JL killarna på ett väldigt fint sätt. Man får för sig att hon är omgiven av riktigt genuint trevliga, ansvarstagande män i olika åldrar i verkliga livet! Jag undrar om det är så?

Den här boken handlar om Andreas som är ihop med Hanna. Andreas har precis fått flytta från stan, Luleå, till sin pappa i Björsbyn, som ligger några mil utanför stan. Mamman som Andreas brukade bo hos har fått jobb i Stockholm och ska bo där. Granne med pappan bor Erik och hans familj. Erik och Andreas var bästa kompisar när de var små medan Andreas föräldrar och Andreas fortfarande bodde tillsammans alla tre.

Det känns lite ansträngt i början, att ta upp bekantskapen igen. Det är lite trevande. Men, så småningom så hittar de tillbaka till den otvungna relation de hade som barn. Det här är mycket en bok om relationer. Inte bara Andreas och Hannas och Andreas och Eriks relationer, utan också hur Andreas handskas med, som han ser på det, kompisarnas svek.

Enda invändningen jag har, som man inte ska läsa om man inte har läst boken, är att kompisen Erik, och detta anar man ganska tidigt i boken, är homosexuell. Det hade varit så mysigt med en kille som är en bra kompis, bra på att lyssna, intresserad av kläder och assecoarer, som inte är homosexuell. Men, tanken är kanske att det behövs fler ungdoms/unga vuxna romaner som tar upp ämnet. Så, missförstå mig rätt; jag tycker det är helt rätt att upp ämnet i sig, men jag hade önskat att det inte var just Erik. Det blir lite chablon artat just med tanke på personlighet.

Annars; Jag ser redan fram emot nästa Johanna Lindbäck!