Klassen ska snart sluta nian och är på väg till Gotland på en sista gemensam klassresa. Samuel är med ombord med sin kniv omsorgsfullt gömd i fickan. Hans plan är att åka med till Gotland, men att inte vara med tillbaka när färjan lägger till.
Samuel har alltid känt att han inte riktigt passar in. Han har alltid känt sig udda, utanför och annorlunda. Även som riktigt liten när mamman, som nu är död, levde ville han inte ha särskilt mycket med andra människor att göra. Till mammans bestörtning så klart. De flesta föräldrar vill nog att deras barn inte ska befinna sig särskilt långt utanför normen för hur man ska vara. Lite speciell är bra, men inte för mycket!
Även om Samuel alltid är ensam har han full koll på sina klasskompisar. Eller det tror han att han har i alla fall. Kanske är saker och ting inte alltid riktigt som han tror. Kanske det är en synvilla.
Med på resan är också Emelie, Samuels stora och enda kärlek, och hennes pojkvän Lukas. Det är svårt för Samuel att tycka illa om Lukas. Hur gärna han än vill så går det inte riktigt. Nicholas däremot, där har Samuel inga problem alls med sitt hat. Nicholas som alltid är mycket noga med att hålla med lärarna och andra vuxna, men så snart de vänder ryggen till blir till någon helt annan.
En vuxen som verkar vara på väg att se igenom Nicholas är Ika, Emelies mamma, som är med på resan som förälder. Hon kan inte riktigt sätta fingret på det, men någonting stör henne. Likadant som det stör henne att lärarna verkar ha gett upp hoppet om Samuel. I deras ögon är han helt enkelt ett hopplöst fall, ingen man ska ägna en massa energi åt. Han var konstig redan innan mamman dog, menar de. Till och med hans egen mamma tyckte han var konstig. Nä, man får vara glad så länge han inte hittar på något riktigt idiotiskt under resan.
Jag blir väldigt nyfiken på flera av personerna i den här boken, och hade velat få veta mer. Samuel så klart, men också till exempel Ika och Emelie. Vad är det som har hänt, som gjort att de har så svårt att förlåta varandra? Är det så enkelt som att Ika tar så mycket plats bara genom att vara som hon är att hon inte märker att Emelie finns? Många av karaktärerna skulle kunna utvecklas mycket mer, men då skulle det så klart bli en mycket längre roman!
Jag tycker om den här boken. Den är ganska lågmäld även om den tar upp fruktansvärt jobbiga saker. Den är sorglig, och slutet tror jag man kan tycka väldigt olika om. Det ska bli spännande att se om författaren kommer ut med fler böcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar