Hittebarnet

HITTEBARNET; Katerina Janouch


Det här är den tredje boken om barnmorskan Cecilia Lund, och även om jag inte blev helt fast av de tidigare delarna ville jag gärna läsa även denna. Någonting är det som lockar. På ett sätt så tycker jag Cecilia är lite för präktig och duktig och urtypen av gå-in-i-väggen-mamma.Hon ska klara av allt med arbete, barn och hem på egen hand, samtidigt som hon ska vårda sitt äktenskap, själv må bra och känna sig fin…

I denna del är hon dessutom gravid med sitt femte (!) barn, och håller på att återhämta sig från överfallet i bok två. Cecilias motstridiga känslor gällande det här nya lilla barnet beskrivs på ett, tycker jag, jättefint sätt. Självklart är hon glad över barnet, men samtidigt finns massor av tvivel. Konstigt vore det ju annars, med en relation som håller på att lappas ihop efter en otrohetsaffär, fyra barn sedan tidigare och ett krävande arbete. Som Katerina Janouch beskriver det hela så är det OK att tveka, OK att inte vara hundra procent lycklig över en graviditet.

Det finns en klang i Katerina Janouchs språk som tilltalat mig. Det driver fram utan att skynda, och det känns helt naturligt. Lite grand blir det samma känsla som när jag blir glad av ungdomsböcker med språk som inte känns konstruerat, så känns det här trivsamt. Hon håller sig på något vis inom ramarna för ”präktigt” utan att det blir trist och töntigt. Sensuellt är ett ord som kommer för mig?

Berättelsen flyter på bra, mycket relationer och lite spänning på det, precis som i de tidigare böckerna om Cecilia Lund. Jag stör mig lite på John, den äkta mannen, som svängt om så fullständigt och dessutom blir överlycklig över det här nya lilla livet. Nu ska det delas på allt arbete hemma, med barn, städning och tvätt. Plötsligt är det han som är drivande när det gäller att åka och storhandla och skriva matlistor för veckan. Känns lite sådär. Förändringen gick lite väl fort.

Sedan har jag lite svårt för slutet. Jag vill inte avslöja för mycket, men tycker nog att vissa av trådarna som knyts ihop känns lite väl långsökta. Berättelsen hade nog mått bra av att skippa något av spåren. Men, som med så mycket annat; Jag förmodar att det kommer ytterligare en bok, och då kommer jag att läsa även den!