Nu har jag äntligen fått läst första delen i Blade! Jag har haft med mig den här boken hem så många gånger nu att jag har tappat räkningen…Det har alltid lyckats komma en eller ett par andra titlar emellan och så har den fått åka med tillbaka till bibblan, oläst.
Men nu är den alltså läst, och jag tyckte den var jättebra. Den var spännande och lättläst. Den fångade mig från första stund och jag kommer absolut att läsa de andra delarna också, och jag kommer definitivt att ha med den på något bokprat framöver.
Vad jag tyckte mest om var att författaren håller läsaren så ovetandes om vad det är som Blade har råkat ut för. Han håller sig gömd, det vet vi, och har lyckats hålla sig gömd, eller spela död, i över tre år. Han är duktig på att hantera knivar, det vet vi också, och han är en duktig ficktjuv.
Han är smart. Det måste han vara för att klara sig undan så länge. Klara sig utan att någon annan människa vet var han befinner sig. Han är duktig på att inte lämna några spår efter sig. Men man får i den här första delen alltså inte reda på historien som ligger bakom. Varför han över huvud taget befinner sig på flykt och varför han måste spela död.
I slutet av Spela död så får Blade sällskap av Bex och hennes dotter Jaz, som också är på flykt. Deras historier korsades av en slump, och detta resulterade i att de nu står i tacksamhetsskuld till varandra. Från början verkade det som om Blade inte var speciellt förtjust i tanken på att vara tvungen att släpa på en ung tjej och hennes lilla dotter, men efter ett tag så känns det som om han innerst inne tycker det vore skönt att inte vara helt ensam.
Det är nog en bra idé att ha tillgång till i alla fall de första två delarna samtidigt om man börjar läsa berättelsen om Blade. För har man en gång börjat läsa, så vill man väldigt gärna veta hur det ska gå! Nu får del två åka med mig hem i dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar