När boken börjar så är Alice ensam hemma. Man förstår tidigt att någonting hemskt har hänt. Hon måste klara sig själv, maten börjar ta slut och hon måsta handla. Det är stökigt i huset och hon är orolig att någon ska komma på besök. Vad ska hon säga då? Tänk om någon av tanterna som brukade komma då i början, kommer tillbaka? Och var är hennes mamma?
Tillslut, efter ett par tre dagar kanske kommer Alice mormor till huset. Hon förstår direkt att allt inte står rätt till och tar med sig Alice hem till sig. Man förstår att Alice är ledsen, rädd och känner sig sviken av sin mamma, men det tar ett tag innan man får klart för sig vad det egentligen är som har hänt. Man får vissa bitar här och där.
Alice blir i alla fall kvar där hos mormodern hela sommarlovet, och ända fram tills det att skolan ska börja. Det blir så att hon börjar i en ny skola och börjar så smått känna sig hemma här, hon finner sig tillrätta. Hon får en bästa kompis i Bridget som bor i huset bredvid mormodern. Hon får bra kontakt med kuratorn på skolan. Men, hela tiden finns mamman med i bakgrunden. Varför kommer hon inte tillbaka? Är hon arg på Alice? Har Alice gjort något fel? Ibland längtar Alice helt förtvivlat efter sin mamma och ibland vill hon aldrig mer träffa henne.
Alice mår bra av mormoderns rutiner. Hjälpa till i trädgården, göra läxor, skriva ned sina tankar som kuratorn ber henne att göra. Alice mår också väldigt bra av att umgås med Bridgets familj, de tar sig an henne och gör att hon känner sig trygg och efterlängtad.
När sedan den dagen kommer då det är dags för Alice att kanske flytta tillbaka till sin mamma så är hon inte så säker längre. Kanske är hon inte riktigt mogen ännu. Kanske är hon fortfarande rädd att något skall hända igen. Kommer hon att bli lämnad ensam en gång till? Man får som läsare också, på avstånd, via brev och telefonsamtal följa mammans svåra väg tillbaka till ett normalt liv. Ett liv där hon så klart vill ha Alice hos sig.
Alice är en klok liten tjej, och det här är, tycker jag, en väldigt fin berättelse. Alice är 11 år i boken, men jag tycker nog att man ska vara något äldre för att kunna ta till sig och förstå boken på rätt sätt. Sorglig är den också förstås, men med en ljusning på slutet. Alice mår trots allt ganska bra när vi lämnar henne. Det här är en bok som hänger med länge. Den hittar tillbaka in i mina tankar långt efter det att jag läst ut den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar